Det var härligt att komma hem till Ida, Astrid och Maj i söndags kväll efter att ha varit borta sedan i torsdags. Min far hämtade mig på flygplatsen och jag hann hem innan Astrid hade gått och lagt sig. Känslan att se hur glad sin 2,5-åring blir när man kommer hem slår också det mesta.
Även om det var skönt att komma hem så det likväl en mycket lyckad helg i Storhogna. Jag gillar verkligen uppdraget som coach åt de 20-25 stockholmarna (några bor på andra orter) och det är en härligt positiv stämning som är svårt att hitta i andra forum. Dessutom är det jäkligt kul. Fredrik Erixon, som håller i satsningen, tillhör kanske inte jordklotets mest organiserade människor. Han han har en otrolig förmåga att få folk att ha roligt tillsammans. Och han lyckas knyta rätt människor till sig. Jag gillar Fredrik mer och mer.

Peter Göransson var där och höll i ett Vasaloppsläger. Undrar om Staffan Larsson är bitter över att Peter kan ha den tröjan på sig.
Henrik Eriksson och Dan Marsch
Det var mycket instruktioner och jag tycker många successivt gjort stora förbättringar i tekniken under hösten. Förutom en väldans massa god mat och dryck samt tid i bubbelpool och bastu hann vi även med en del annat mellan skidlektionerna. Henrik Eriksson gav som jag nämnde tidigare en föreläsning om hans Vasaloppsvinst 2001 och Dan Marsch kom på besök och berättade bl a om hur han vallade Jörgen Brinks skidor då han vann 2010-2012.
Dan vallade vid samtliga tillfällen och eftersom föret var likt år till år såg vallningen i princip identisk ut. Och skidorna var de samma, hans gamla Madshus Hypersonic.

Jörgen Brinks Vasaloppsvallning. Dock hade Dan en äldre variant av den gröna Toko Base. Och såklart 2 mm Swix skärande rill. Det gråa paraffinet var Magnar, men enligt Dan inte så noga eftersom underst (sedan HF80, HF7 och FC7). Burkvallan var både Magnar 2 och 3. Detta var i stort sett vallningen alla tre åren enligt Dan. Föret var likt med ca 10-15 minusgrader i starten och ca 0 grader i mål.
