Grunden till skidhallen i Göteborg

Götlaborgaren och skidentusiasten Johan Engström rapporter att bygget av skidhallen i Göteborg flyter på fint. Man räknar fortfarande med att bli klara 2015. Bilden ovan är tagen av byggarna SEFA för några veckor sedan. Läs mer om skidhallen som ska ligga längst ned i Änglagården här.

Jens Eriksson i årets Vasalopp, där han vallade sin skidor själv, precis som i Årefjällsloppet. Foto: Magnus Östh.

Fyra saker du inte visste om Jens Eriksson:

1. Han håller på världens bästa fotbollslag (IF Elfsborg från Borås)
2. Han träffade sin trevliga tjej Anna på en buggkurs i Dala Järna för några år sedan, dit han åkte 3,5 mil enkel väg från Dala Floda
3. Han hade dagen efter ett styrkepass på träningslägret i Norge med Team Xtra en sådan träningsvärk att han inte kunde räta ut armarna, och fick därför ställa in det planerade rullskidspasset och istället springa.
4. Han har kört vår franska finess med mig i passagerarsätet, en dag då bilen faktiskt fungerade helt OK

Tre saker du kanske visste om Jens Eriksson:

1. Han blev 5:a i Vasaloppet i år
2. Han blev 20:e man i sprint-VM i år
3. Han lär bli farlig på långloppen i vinter

   Jens Eriksson i Vasaloppet 2013. Foto: Magnus Östh.

Skidsporten är på frammarsch. Håkan Huselius, som driver Huselius Skidsport tillsammans med sin fru Lotta, skickade några bilder från deras nyöppnade butik i Lund. Fia Jobs har fotat och både Huseliusarna själva och Herr Bergengren har agerat modeller.

Håkan tränar för fullt och börjar leverera fina resultat i löpning och rullskidor. Så se upp alla i H40!

Hestra IF tar GM-guld i stafett i H17-20 med Martin Ewaldsson, Erik Wickström och Dan Sundström. Dals-Rostock 2001.

Det är mycket bloggande för tävlingar nu. Igår om Västgötaloppet cykel, där min klubb Ulricehamns IF står för delar av organisationen. Idag om Höstrullen, som arrangeras av Hestra IF, som jag tävlade för fram till och med junioråldern.

Här kommer en text skriven av Toivo Pentonen, som var min tränare när jag tävlade i H12 till typ H16, innan hans två söner Henrik och Rikard oförklarligt nog lämnade skidsporten för att satsa mer på att hitta orangea skärmar i skogen. Toivo skjutsade mig många mil och gav många goda råd, så han förtjänar utan vidare denna gratisreklam!

Jag själv kommer inte att delta årets upplaga av Höstrullen. Jag ska lära 27 anställda på ett företag att åka rullskidor och gå skidgång den dagen. Det blir en utmaning det också!

Höstrullen 2012

“HÖSTRULLEN” ETT RULLSKIDLOPP FÖR ALLA
Bra träning inför Vasaloppet, en häftig utmaning eller bara en rolig grej…..
Söndagen den 1 september arrangerar Hestra IF Höstrullen, ett rullskidlopp för alla oavsett nivå. Årets lopp som är den 5:e i ordningen har flyttas från mitten av oktober till 1:a September. Detta kommer förhoppningsvis innebära bättre förhållanden på såväl bana som väderlek.

Höstrullen 2010. Foto: Martin Josefsson.

Loppet går mellan Ulricehamn och Borås (Kransmossen) på den gamla banvallen. Man får åka en vacker, naturskön sträcka på 42 km utan trafik och utan branta backar och tvära kurvor. Banvallen har sedan 1985 när de sista tågen mellan Borås och Ulricehamn gick, använts som flanerings och rekreationsområde. Det var Ulricehamns kommun som tog initiativet till att asfaltera banvallen mot Borås år 2000 och några år senare asfalterades hela banvallen till Gånghester. Och har sedan dess används flitigt av såväl fotgängare, cyklister och rullskidåkare.

Vem blir snabbast I år? Fjolårets upplaga av Höstrullen genomfördes i ett något gråtrist och kallt väder. Då blev det en stenhård fight om segern där Anton Järnberg lyckades knipa segern med en tåspets. Det trista vädret till trots var deltagarna överlag glada och nöjda om än en del ganska frusna efter loppet.

Det finns även ett kortare alternativ från Toarpsdal-Borås (Kransmossen) på 14 km för den som inte är så van åkare eller för dem lite yngre.

Läs mer och anmäl dig på Höstrullens hemsida: http://www.hostrullen.se/

Vackra banvall utanför Borås. Foto: Martin Josefsson.

Funbeat-appen Vasaloppspass

Den sociala träningssidan Funbeat släpper inom några veckor en ny app. Det kommer att finnas några förprogrammerade intervallpass i appen och jag har fått den äran att designa två pass för skidåkare. Dessa träningspass kommer man endast åt om man går med i Vasalopps-gruppen på Funbeat.

Jag har även fått testa en betaversion av appen i veckan. Första intrycket är att den är både är snygg, bra och lättanvänd. Tyvärr har jag bara tränat cirka 2 timmar den här veckan, så jag har även fått köra vissa ”träningspass” i bilen. Det blev helt klart bra snitthastigheter på de intervallerna.

Som första person har jag fått tillåtelse att visa ett par skärmdumpar av appen. Det känns stort!

Mina Madshus Redline spannmätta. HBW = höjd på halvvikt. FBW = höjd på helvikt. De översta skidorna var de jag hade i Årefjällsloppet i år då jag hade bra skidor i kallföre.

Innan jag drog upp till Torsby för att jag arrangera Vasaloppslägret 13-15 september åkte jag förbi Ski and Run för att spannmäta mina fyra nya par Madshus Redline.

Jag hade lämnat skidorna där ett par dagar tidigare så Niklas var redan klar med sitt jobb i den digitala spannmätaren Eiker. Vi pratade spann i över en timme och jag måste säga att jag är jäkligt imponerad av Niklas. Han verkar mycket kunnig och har en enorm erfarenhet av skidspann av olika märken. Jag kommer inte redogöra för allt vi pratade om glidzoner, tryckpunkter, vad som händer när man trycker mer än helvikt och så vidare. Men jag tog några anteckningar om skidorna på pappret nedan. Sammanfattningsvis kan jag säga att:

• Mina skidor var generellt lite för höga (åtminstone på halvvikt), men det var bara par nr 3 som Niklas tyckte att jag skulle byta ut. Jag kommer byta det mot en stakskida som enbart kommer att användas för lopp utan fästvalla. De senaste två åren har jag åkt 3-4 tävlingar per säsong utan fästvalla.
• Överhuvudtaget så har jag märkt att många (inkl mig själv) ofta söker för höga skidor. Jag kände själv på Jørgen Auklands skidor som han vann Vasaloppet på och de var riktigt mjuka. Jag var även inne på Madshus fabrik i vintras och fick komma in i ett heligt rum där jag inte fick foto. Där fanns en massa mätvärden från skidor som Madshus åkare hade vunnit stora lopp på. Det var verkligen inga höga spannhöjder. Alla märken är olika, men för Madshus Redline tror jag t ex 1,45 mm på halvvikt är ett ganska bra mått. Problemet med för hårda och höga skidor är att glidzonerna blir korta och det finns risk att ändarna gräver ner sig som en plog. Då är det bättre att istället valla lite kortare.
• Ska ni köpa skidor så prata gärna med Niklas på Ski and Run i Göteborg. Det känns som han har bra koll på läget.

Anteckningar från besöket på Ski and Run för ett par veckor sedan

Niklas Westermark på Ski and Run kan sin Eiker spannmätare

Fischer classic short sock

Jag lusläste delar av Pölderkatalogen på flyget hem igår när Astrid låg och sov i mitt knä. Jag är ganska säker på att Pölder inte hade en 5:a i svenska, men det märks att de är mycket kunniga på de flesta områden borta i Nässjö. Intressant läsning, tack Tony! Han/de skriver vad de tycker om de olika produkterna på ett helt annat sätt jämfört med liknande kataloger. Det gillar jag, även om jag inte håller med överallt.

En roliga läsning var att Fischer har kommit med en speciell socka för klassisk åkning. Jag funderar på att busa till det ordentligt i vinter och skejta i den.

Äntligen! Nu går det att beställda boken här. Sprid gärna budskapet! Leverans sker i mitten av november.

Omslaget till Längdskidåkning för dig!

Daniel Abrahamsson frågade om jag skulle ta en ”ställa av-bild” när jag drog fram mobilen. Han har lärt sig att jag tar bilder på folk jag åker ifrån.

Jag stakade 50 min på skidstadion i morse. 980 meter mätte jag spåret till. Det var Robert Malmgren, Daniel Abrahamsson och jag som ställde ut och vi lade in 4 st 2 varvs-intervaller som tog ca 6 min styck. Vilan var 2 min. Jag lyckades ställa av pojkarna (Daniel hängde med på alla utom sista), men det kändes lite rossligt och det får bli att ta det lugnt ett par dagar till.

Swix skärande riller. Här sitter nog en 0,75 mm på om mitt öga bedömmer rätt.

Bra dränering
Som ungdom använde vi alltid Swix skärande riller på 1 respektive 2 mm (djupa spår i belaget som bara försvinner vid stenslipning/stålsickling), eftersom den dränerar fint och vintrarna i Västergötland på slutet av 90-talet bestod mer av vatten än snö. Sedan åkte jag till Alaska i fyra år där jag själv aldrig tävlingsvallade skidorna och sedan åkte jag inte skidor under tre års tid.

När jag skulle börja igen 2010 var det tryckande rillers som gällde, framförallt Red Creek. Jag köpte också ett sådant kit, men vid Vasaloppsveckan i vintras blev jag åter påmind om Swix gamla skärande riller.

Vallade Brinks vinnarskidor
Jag träffade Dan Marsch i Mora och pratade med honom i halvtimme. Dan vallade Jörgen Brinks vinnarskidor år 2010, 2011 och 2012. Dan var som en bok och han berättade exakt hur han hade vallat, vad han hade lagt för fäste och glid, och så fick jag klämma och känna på Brinks Madshus Hypersonic (just det, inte Nanosonic) som han vann på alla tre gångerna. Jag fick också se höjderna på skidorna, hel- och halvvikt.

Jörgen Brinks vinnarskidor 2010, 2011 och 2012. Madshus Hypersonic.

När det gäller vallare kan man aldrig vara riktigt säker, men jag är ganska övertygad om att det han sade till mig var inom sanningens ramar. Intressant var att bland annat att han jobbade väldigt okomplicerat, med få vallor och få borstar. Han sade också att han använt Swix skärande riller på 2,0 mm i loppen, trots att det ibland var riktigt kallföre.

OBS: Jag vill betona att Dan lät mig publicera allt han sade. Kanske nämner jag även vallningen och höjden på skidorna vid ett senare tillfälle. Men då vill jag nog kolla med honom igen.

Swix skärande 2,0 mm-rill i mina träningsskidor. Gled fint idag i blötföret.

Med Charioten på Sjusjøen vid nyår

Jag har inte läst om inlägget jag skrev i augusti 2012 då jag tog en bloggpaus (på knappt fyra månader) förra gången, men jag kan tänka mig att innehållet blir ungefär det samma denna gång. Bloggen för med sig massvis med positiva saker:

• EN HÄRLIG FEEDBACK FRÅN FANTASTISKA LÄSARE! Tack för alla mejl, bloggkommentarer och SMS som trillar in. Och tack alla ni som kommer fram och pratar ute på läger och tävlingar!
• Bloggen ger många mervärden. För några år sedan jagade jobb, idag jag har det förnäma problemet att bli tvungen att tacka nej till många uppdrag. Skidkurserna är fullbokade, Torsbylägret på hösten är fullt ett halvår i förväg, jag har många förfrågningar om personlig träning och jag har mer än tillräckligt med uppdrag som frilansjournalist. Det jag vill utveckla är att ge fler föreläsningar och fortsätta att jobba med företag som anlitar mig för en eller flera dagar med konditionsträning/föreläsningar.
• Man får bra flyt i skrivandet genom bloggen. Att publicera text som i snitt når cirka tusen unika besökare per dag gör att skrivkrampen försvinner. Om texterna är bra eller dåliga är en annan sak, men prestationsångesten att publicera i tidningar och böcker släpper till viss del.

Snygg tatuering på Herr Lövgren från IK Trasten som jag träffade på Borås skidstadion i december innan snön försvann

Jag är väldigt medveten om fördelarna. Jag är också medveten om att jag rent professionellt skulle ha nytta av att även vara på Facebook, Instagram och Twitter. Men eftersom jag har tillräckligt med jobb ändå så känner jag inget behov av det. Och ”för nöjes skull” känner jag i dagsbehovet ingen lust att hänga på Fejjan. Då ringer jag hellre Martin Josefsson och pratar om varandras respektive fruar eller Tobias Magnusson och diskuterar den låga nivån på svenska universitetsutbildningar. Träningsdagbokssidan FunBeat är det enda sociala mediet jag är med på förutom bloggen.

Nackdelarna dock? De två enda är tid och fokus. Det tar en stund om man vill skriva ofta (vilken jag vill göra om jag ska fortsätta, är lite av en allt eller inget-person). Dessutom medför bloggandet en del andra grejer än bara själva skrivandet. För att jag ska få möjlighet att vara med mina nära och kära, jobba samt träna och tävla så är det lite för tajt just nu. Om jag pausar för alltid eller en kort period återstår att se.

Erik och Ida på nyårsafton

Förhoppningar med 2014
Här närmast hoppas jag en bra skidsäsong. Jag kommer inte att avsluta säsongen med Svalbard Skimaraton, vilket först var tänkt. Det går i början av maj, alltså samtidigt som Astrids syskon är beräknat. Det är ju såklart det största som händer i år.

Eftersom Astrid har ett hjärtfel så har vi lite extra kontroller den här gången. Första ultraljudet var jobbigt. Vi gick från huvudbyggnaden på sjukhuset i Borås mot barnavdelningen. Det är samma korridor som förbinder BB-hotellet (där nyblivna föräldrar övernattar) och neotal. Det är samma korridor som sjukhuspersonal sprang med en blå Astrid när hon var 16 timmar gammal. Sjukhuspersonal som inte visste vad felet och som var påtagligt stressade. Med Ida och mig vid sidan om, som inte visste om hon skulle klara sig. Första beskedet (som sedan visade sig vara felaktigt) var ett så allvarligt hjärtfel att hon skulle bli rejält nedsatt i sin vardag. Några timmar senare fick hon åka ambulans till sjukhuset Göteborg, där vi stannade i nio dagar.

Omslagsfotografering för Vasalöparen på Omberg i oktober. Motivet var Cissi och Kersti från TV-serien En Svensk Klassiker. Fotograf var Luca Mara.

Detta är naturligtvis de värsta timmarna i mitt liv och när jag åter kom till den korridoren för någon månad sedan var det som att gå in i en vägg. Jag var inte beredd på det och bröt ihop fullständigt. Alla minnen kom tillbaks. Vi blev stående flera minuter och det var rikligt med tårar. Men vi är ändå inte speciellt oroliga över nästa förlossning, barnet (ej tvillingar, puh) har sett ut att må bra på ultraljuden.

Annars så blir nog 2014 ”som vanligt”, med skidkurser, föreläsningar, personlig träning, Vasalöparen, löpning med joggingvagn, SkiErg-maxningar, rullskidor på tröghjul, rödvin från Valpoliciella, pill med huset i Borås, semester i stugan i Aplared, semester hos mina föräldrar stuga (var sin) i Vejbystrand, besök hos Idas syster Åsa i Östersund, besök hos Idas syster Erika i Höganäs, dyra reparationer av den franska finessen, bordshockey-VM, Borås Tidning, P1, fakirtåg till Stockholm, Hawaiipizzor, styrka i atletklubben hemma i källaren, skörd av tomater, gräsklippning, Ramsauresa, Torsbyresor, ignorering av massa grejer som borde fixas på huset och massvis med laster och tillkortakommanden som man med gott samvete kan undvika att skriva om på en förgänglig och förskönande blogg.

Mora-Nisse i Nordkorea och Kina

Mora-Nisse i Kina och Nordkorea
Mora-Nisse förresten, han lever. Han har fått lite utrymme här på bloggen senaste året, men även i fall han inte så ofta är med på bild längre så hänger han fortfarande med på resor ibland. Ett tag var han dock så uttråkad över att han inte fick följa med på några intressanta resor med oss att han hängde med vår vän Tobias Magnusson till Kina och Nordkorea (Tobias snodde honom utan att vi märkte). Plötsligt en dag stod Mora-Nisse utanför ytterdörren, tillsammans med en fotobok. Han hade på två veckor tagit ungefär 30 olika selfies runt om på turistattraktioner som kinesiska muren och Himmelska fridens torg och skrivit bildtexter till varje foto.

Mysigt med seger i Engelbrektsloppet. Foto: Emil Ekman.

Jag vann Sveriges näst största skidlopp Engelbrektsloppet idag, efter att ha slagit Joakim Engström i en långspurt som jag initierade med 500 meter kvar till mål. När det var 20 meter kvar insåg att ”Shit, jag kommer ju fanimig att vinna Engelbrektsloppet” och hamna på samma fina lista som storheter som bland annat Vasaloppssegrarna Janne Stefansson, Ola Hassis, Anders Blomqvist, Staffan Larsson, Oskar Svärd och Daniel Tynell. Det var en obeskrivlig känsla och jag fällde faktiskt en tår. Man blir blödig med åldern.

Efteråt blev jag bjuden på en Coca Cola av pizzerian när jag åt min Hawaii på Pizzeria Viking med Ulricehamns IF (TACK FÖR GRYMMA SKIDOR OCH PERFEKT DRICKASERVICE) och framför allt en chokladbiskvi på Elsa Andersons konditori. Det mycket på grund av detta fik man åker till Norberg.

Det har gått väldigt bra hela säsongen och jag tänkte lägga upp lite race reports på bloggen under veckan.

Intersportloppet avgjordes 18 januari 2014. Resultat finns här.

Så här skrev jag i min träningsdagbok på FunBeat efter loppet:
6:a av 600 anmälda i Intersportloppet, 3.06 min efter Jimmie Johnsson. Kan varit mitt hittills livs bästa skidlopp!!! Så underbart nöjd. Kändes mäktigt att växeldra med Svärd, bröderna Tynell och Jimmie Johnsson. Låg bl a först efter ca 13 km. Första varvet kändes härligt lätt och vid varvningen var vi 6 st (de som blev topp 6). Flög dock av i backen på elljusspåret och hamnade sedan med Svahn, Moberg och Arsgårds. Spurtslog Moberg. Körde utan fästvalla, typ 2 s saxning i en backe, annars stakning. Glid Skigo 105. Struktur J1 fin från Joakim Augustsson, första passet sedan stenslipen. Skidor Redline med höjd ca 1,4 på halvvikt och 0,5 på helvikt. Lika bra glid som de andra, så himla skönt! 38,2 km enligt min Polar. 240 m totalstigning. Första varvet ca 49.25 min, andra ca 52.30 min. Ca -8 eller -10, fin snö. Ganska klart väder.

Stråkenloppet avgjordes 26 januari 2014. Resultat finns här.
Så här skrev jag i min träningsdagbok på FunBeat efter loppet:

3:a av ca 350 anmälda i Stråkenloppet 42 km K, 1.21 min efter snygge-Marcus. 11 varv på en flack 3,57 km-bana, ingen i toppen hade fästvalla. Knixigt med fyra 180 graderssvängar per varv och mååånga omkörningar. Marcus och jag växeldrog första 4 varven och klungan minskade successivt till 4 personer (som strax därefter blev tre). Sedan var det P-O Svahn show. Han drog ALLA metrar sista 7 varven förutom spurten som Marcus vann. Jag låg på repet i 6 varv (!) innan jag flög av ut på sista varvet och tappade 1.21 min på 3,5 km=trött. Glad att inte släppte vilket jag höll på att göra typ konstant i över 2 mil. Återigen ett bra resultat som jag är nöjd med, men inte top notch som förra helgen. Känns som jag ligger på en hög och stabil nivå i år, mycket tack vare att jag bytt skidmärke till Madshus. Idag åkte jag inte på några av mina två bästapar, utan tog ett par Redline som glidit lite sämre i tester och som jag inte tävlat på tidigare (pga lite tunt med snö i Mullsjö). De gick dock ganska bra de med. Ungefär som Marcus och aningen sämre än P-O:s. Jan Flodin på Längdskidspecialisten vallade med bravur och fick dessa skidor att gå bra, stort tack! Start HF70/80 + Start pulver SFR 60. Loppet var 39,44 km på min klocka. 1:53:53 i tid ger 20,8 km/h i snitt. Totalstigning 175 m. 

Anders Svanebo kom ner från Sundsvall till Ulricehamn för en helg och imponerade på oss västgötar.

Västgötaloppet avgjordes 2 februari 2014. Resultat finns här.
Så här skrev jag i min träningsdagbok på FunBeat efter loppet:

Inte mycket slitage eller glidning av klistret, trots 45 km på konstsnö och fint sandpapper. Guruvax gör hårda och bra klister.

2:a av ca 800 deltagare i Västgötaloppet 45 km K, 4 s efter Anders Svanebo. Jättenöjd med resultatet. Träningen har gått knackigt senaste två veckorna av olika anledningar och jag var nog inte i toppform. Grymt glid räddade mig och förutom ett snabbt förstavarv tyckte jag egentligen att det gick ganska lugnt.

Efter ett av 6 varv var det bara Svanebo, snygge-Marcus och Samuel kvar. Samuel tappade och tog igen typ fem gånger innan han flög för gått efter typ 2 varv. Han stakade (men hade lite sämre glid), medan vi andra tre hade klister. Marcus och Svanebo drog mer än mig och fick en lucka på typ 15-20 meter i stora uppförsbacken (under kraftledningen) varje varv, men jag gled ikapp halva försprånget nedförsbacken efter och stötte sedan ikapp ganska lätt på efterföljande raksträcka. Så var det även i småbackarna. De hade dels bättre fäste än mig, dels är de bättre än mig på att växla tempo/växel. Underbar känsla att ha aningen bättre glid än Svanebo och Marcus. Första gången i mitt liv jag har bättre glid än de andra.

Marcus bröt staven med 8 km kvar och då drog jag inte en meter efter det, eftersom jag inte skulle ha något emot att han kom ikapp. Då hade nämligen chansen för en Ulricehamnsseger ökat. Jag vågade mig inte på ett riktigt tidigt ryck efter jag visste att de hade varit snabbare uppför långbacken än mig, så jag satsade istället på en långspurt ca 500 m före mål för att kunna få en lucka i nedförsbacken mot stadion. Fick dock inte lucka och var sedan chanslös i spurten.

Skidor: Årefjällsloppsskidorna höjd ca 1,4/0,45 (gick bra även i -10 grader och finkornig snö i Intersportloppet, idag var det +2 grader och konstsnö). Slip: Joakim Augustsson J1. Glidvalla: HF8+Skigo C22. Rill: 2 mm. Rugg: 120-papper. Fästvalla (till 0,4): Swix grönt sprayklister + Guruvax lila + Guruvax Extreme 39.

Min Polar visade 42,85 km, 385 m stigning, 390 m drop. 1:59:33, 42.85 km, 21,5 km/h. STORT TACK ALLA SOM HJÄLPTE TILL OCH ALLA SOM HEJADE PÅ! 

Anders Svanebo ställer av mig lekande lätt i spurten.

Engelbrektsloppet avgjordes 2 februari 2014. Resultat finns här.
Inslag på SVT Tvärnytt där jag intervjuas (och svär i TV) finns här.
Bilder på Engelbrektsloppets Facebooksida finns här.
Mobilkamerafilm från starten finns här.
Artikel Fagersta-Posten finns här.
Artikel VLT finns här.
Artikel Vasaloppets hemsida finns här.

Så här skrev jag i min träningsdagbok på FunBeat efter loppet:

1:a av 2000 anmälda i Engelbrektsloppet 50 km K. Känns lite overkligt (och jävligt härligt) att vinna ett sådant anrikt lopp med enbart storfräsare som tidigare segrare. Väldigt speciellt lopp då vi åkte ca 7 km ut till en varvbana på ca 12 km som vi körde 3 varv. Åkte buss i distansfart första dryga 15 km i en monsterstor klunga pga extremt tungt att ligga först (låg lite blötsnö i spåret och temperaturen låg runt nollan med tidvis snöblandat regn).

Jag och damsegraren Nina Lintzén

När vi sedan gick ut på andra varvet gick det lätt (eftersom många åkt där innan), men det var MYCKET folk, mer än Stråkenloppet. Där skruvades farten upp och jag låg med bra. Vid banans enda backe som var 800 m och steg 60 meter (alla topp tio körde utan fästvalla) på andra varvet, ca halvvägs in i loppet, drog jag helt max och fick en lucka på 15 s. Jag blev som väntat och ganska planerat ikappåkt några kilometer senare, men nu var vi bara sex personer i klungan, vilket är lagom för mig.

Snygge-Marcus släppte efter ca 3 mil och bröt sen pga fotproblem. I backen på sista varvet med 13 km kvar drog jag max halva backen och på krönet tittade jag mig om. Med mig hade jag Joakim Engström och glädjande nog också en extremt flåsande Emil Ekman, medan Ronnie Lööf och Håkan Löfström hade flugit av. Hade jag fortsatt att trycka på hela backen hade nog min klubbkompis Emil flugit, men jag ville ha med honom in mot mål, så jag klev åt sidan och lät Jocke staka först och då kunde Emil följa.

Sista platta milen in mot mål växeldrog vi, med Jocke som främsta dragare. Jag tyckte jag gick billigt hela loppet, även mot slutet, men jag väntade ändå till med 500 m kvar att sätta in dödsstöten. Emil flög direkt, men Jocke inte släppte någon lucka alls. När vi kom in på upploppet tog jag mittenspåret eftersom det gick fortast när jag testade dagen innan och samma dag före start (lite smart måste man vara när man är en dålig spurtare).  Jocke bytte spår, men lyckades inte komma om. Han sade att hans spår gled dåligt. Det kan stämmer nog, men jag vann i alla fall Engelbrektsloppet 2014. Lite stolpe in måste man ha ibland, jag har varit 2:a i många långlopp tidigare (enda segrarna är Ymerloppet 2010 och Stråkenloppet 2012).

Skidor: Madshus Redline plusskidor med svart belag. Höjd 2,0/0,45 med mjuka toppar. Glid (åkte utan fäste): Skigo LF grafit + Gul Briko + Skigo C22. Struktur: Grov slip S4 från Joakim Augustsson i Mora och rak 2 mm Red Creek. God glid, som vanligt denna säsong! När det kom nysnö på toppen sista varvet hade jag dock lite sämre än Jocke och Emil. Lite snö och mycket sten i spåret och man kände hur man körde på stenarna, men märkligt nog inte så mycket repor i skidorna. Ändå glad att jag sparade Årefjällsloppsskidorna.

STORT TACK ULRICEHAMNS IF FÖR GRYMMA LAGG OCH KANONSERVICE HELA HELGEN! 2:41:46, 45,26 km, 16,8 km/h (!), 390 m stigning, 385 m drop på min Polar.

Ulricehamns Tidning 11 februari 2014

Det står en text om mig på Runner’s Worlds hemsida idag. Runners hemsida är också ett av de ställena som min skidbok säljs (man hittar även länken via www.skidboken.se). Normalt ligger priset på 349-399 kr (säljs inte billigare någon annanstans), men som engångshändelse kostar den denna helg till och med söndag 299 kr på Runners hemsida, som ett erbjudande nu precis innan Vasaloppet.

I texten nedan står det lite om min säsong och om Engelbrektsloppet.

Längdskidåkning för dig

Erik Wickström tipsar dig inför Vasaloppet
Lopp: Runner’s Worlds medarbetare Erik Wickström skrällvann i helgen Engelbrektsloppet, Sveriges näst största längdskidtävling. Erik är författare till boken ”Längdskidåkning för dig” och här hittar du hans bästa träningstips!

Berätta lite kort om Engelbrektsloppet och hur det kändes!
– Det var ett speciellt lopp där första tredjedelen gick mycket långsamt i en stor klunga eftersom det låg några centimeter blötsnö i spåret. Ingen ville ligga först och dra. Men på andra varvet av tre höjdes farten rejält, då det gick snabbare i spåret.

Jag tog täten och körde max i sista uppförsbacken då det var 13 km kvar, då blev vi en klunga på tre personer. Med 500 meter kvar till mål gjorde jag en långspurt som höll. Jag hade kollat innan loppet vilket spår som gick snabbast och jag valde såklart det när jag kom in först på upploppet. Har man ingen vass spurt måste man vara bra på andra saker!

Du jobbar heltid, har familj och hus och tränar betydligt mindre än dina konkurrenter. Vad är hemligheten?
– Jag har tränat mindre nu än på tio år, men har lyckats bli mer effektiv och gör rätt saker när väl träningskläderna är på. Min träning beror helt på hur mycket jag jobbar, men mängden brukar variera mellan 5 och 12 timmar per vecka.

En normal vecka tränar kör jag bara ett pass som är längre än en timme. Då kör jag 3 timmar där andra halvan går i tävlingstempo. Det har funkat för mig, jag kommer köra det upplägget även i sommar då jag springer löptävlingar.

Skidåkning på glaciären i Ramsau. Foto: Johannes Glans.

Förutom långpasset gillar jag att köra 5 stycken 1000-metersintervaller på SkiErg (stakmaskin) med 1 minuts vila, ett pass som totalt tar 30 min. Jag gillar också att rent allmänt lägga in intervaller i många pass, till exempel 1 timmes stakning på skidor med 5 stycken 3-minutersintervaller med 1 minuts vila andra halvan av passet.

På sommaren blir det förutom rullskidor, stakmaskin och styrka även en del löpning med joggingvagnen. När min dotter ligger i vagnen blir det totalt 25 kg att släpa uppför de kuperade grusvägarna i Borås så det blir bra träning för benen.

Ditt nästa mål är Vasaloppet, där du tidigare har varit 52:a som bäst. Hur laddar du inför loppet och vad siktar du för placering?
– På söndag är det Skinnarloppet, som blir sista tävlingen inför Vasan. I övrigt gäller det att hålla sig frisk från dagisförkylningarna! Stämmer allt på Vasaloppet med bra skidor, bra start och bra form så kan jag bli topp 30. Men blir jag topp 50 är jag jättenöjd.

Dina tre bästa tips till de som göra Vasaloppet för första gången?
Åk mycket skidor de sista veckorna inför Vasaloppet. Det kan göra stor skillnad om man inte åkt så mycket tidigare i vinter. Se till att skidorna är bra och passar dig, det är den överlägset viktigaste delen av utrustningen. Testa det du ska äta/dricka före och under loppet. Många magar klarar inte alla typer av uppladdningspreparat och sportdrycker.

Peter Forsberg och jag mot Vasaloppet. Foto: Luca Mara (i samband med intervjun för senaste numret av Vasalöparen).

Jag har hittills haft min bästa säsong någonsin. Resultaten har varit:
Västgötapremiären, 2:a
Romjulsrennet, 29:a
Norrbärke skimaraton, 7:a
Intersportloppet, 6:a
Stråkenloppet, 3:a
Västgötaloppet, 2:a
Engelbrektsloppet, 1:a

Klassikermagasinet upptejpat på väggen för bättre överskådlighet. Jag satt några veckor på reklambyrån Rekyl i Borås och jobbade en hel del med formgivar-Sigrid. Jag trivs otroligt bra på det stället: proffsiga, trevliga och roliga människor.

Jag har haft mycket stolpe in och har ofta haft bra skidor, stavarna har hållit, jag har gått med i rätt klungor och jag har vunnit några spurter. Bra flyt helt enkelt.

Sommaren och hösten var tuff då jag jobbade med boken. Sedan fick jag en jättebra novembermånad, då jag flera veckor tränade över 10 timmar. Men januari blev väldigt intensiv, det var därför jag tog en bloggpaus. Det som stod på agenden var bland annat:

• Vasalöparen. Februarinumret på 124 sidor är det mastigaste någonsin. Jag är chefredaktör för tidningen och skrev även stora delar själv.
• Klassikermagasinet. Jag var redaktör och skribent för den 68 sidor tjocka tidningen, som handlar om de olika klassikergrenarna.
• ICA:s klassikertidning. Jag hjälpte ICA med text och bild för deras medlemstidning, med fokus på skidåkning.
• Boken. Det finns alltid grejer att jobba med för att marknadsföra skidboken.
• Företagsevent. Jag hade några skidkvällar/halvdagar med olika företag som ville lära sig åka skidor och lyssna på en föreläsning. Alltid trevligt! Hör av dig om ni vill ha en givande och rolig aktivitet där du jobbar!
• Skidskolan. Jag har en grupp från Skanska och sedan har jag anlitat instruktörer som har hand om de andra grupperna (med privatpersoner), så totalt har jag 40 st härliga elever igång på Borås skidstadion.
• Personlig träning. Jag coachar ett antal Vasaloppsåkare runt om i Sverige som kommer att göra stordåd första söndagen i mars!

Martin Josefsson följde med till Norrbärke Skimaraton och svarade för perfekt service. Tack!!!

Färre – men bättre – timmar
Efter att ha tränat ca 600 timmar om året i 10 år så insåg jag tidigt att det inte alls skulle gå i år. Det blir betydligt färre. Därför bestämde jag mig i augusti för att effektivisera träningen. Jag tog bort skejting, cykling och de flesta lugna distanspass. I januari månad körde jag förresten bara två pass på över 1,5 timme, och de var med fartinslag på slutet.

Detta är de främsta anledningarna till varför jag tror att jag som halvelitåkare har lyckats bättre i år än tidigare.

• De få distanspass jag kör ser ofta ut så här (ibland stakning, ibland med fäste): 3 h med 90 min A1+75 min A2+10 min+5 min A1. Det betyder alltså att jag kör andra halvan i en fart som motsvarar ungefär långlopp, med typ max sista 10 min innan kort nedvarvning. Detta är verkligen ett nyckelpass som jag tror oerhört mycket på. Jag har kört det på torsdagen innan söndagstävling och ibland är det passet hårdare än själva tävlingen, eftersom på tävling kan farten ibland vara avvaktande. Det ger också bra mental effekt. Jag känner mig verkligen långloppsförberedd med dessa pass under bältet. Inför Vasan kanske man skulle förlänga passet till 3,5 h och minska A1-tiden lite grann för att vara mer redo för 90 km.
• Armbågen har hållit, vilket den inte gjorde under de två tidigare barmarkssäsongerna. Tack till StaffanStaven och excentrisk styrketräning för triceps.
• Jag har varit noga med styrketräningen och har i snitt kört ett rejält pass på 40 min varje vecka (oftast med Marcus Wadell), med mycket få undantag. Det har gjort min klena kropp aningen starkare och dessutom har jag varit mer skadefri i största allmänhet än på mycket länge.
• Jag har haft grymma skidor i några av loppen. Det var verkligen varit helt underbart. Jag har inte haft riktigt dåligt i något lopp hittills.
• I år har jag haft en ännu mer avslappnad inställning till skidåkning. Ju äldre jag blir (och ju äldre Astrid blir), desto mindre viktig tycker jag skidåkningen är. Däremot blir motivationen bättre och bättre. Varje gång träningskläderna är på är jag taggad!

Stödet från min klubb Ulricehamns IF har betytt mycket i år. Perfekt vallning, drickalangning och övrig service. Och nu senast i Norberg kunde vi åkare även dra stor nytta av varandra i klungan. På bilden Z, som sopade hem bucklan i H35 i Norberg.

Skinnarloppet på söndag
Det känns bäst att skriva det här inlägget innan Vasaloppet. Där kan nämligen allt hände och funkar inte skidorna, man ramlar i starten eller att något annat händer så faller det lätt en skugga över säsongen. Jag vet att jag kan bli topp 30 om ALLT stämmer. Skulle jag bli topp 50 är jag överlycklig. Hur som helst är jag väldigt mycket bättre nu än när jag blev 52:a 2011, men konkurrensen är tuffare nu.

På söndag är det Skinnarloppet, sista loppet innan Vasan. Jag hoppas på ett bra resultat. Min eminenta klubb Ulricehamns IF är inte uppe och servar, så jag får se hur det går med drickalangning, stavservice etc (sträck gärna ut en stav eller flaska om jag ser ut att behöva om ni står bredvid). Men kul ska det bli! Johan Kanto och jag åker upp ihop!

Resultat Skinnarloppet 2014 (saknas här gör Ivar Tveiten som körde på 2.02.43, som finns i H40-listan)

Resultat Skinnarloppet 2014 finns här.

Så här skrev jag efter loppet i min träningsdagbok på FunBeat:

Johan Kanto och jag åkte upp ihop och åt en romantisk middag med husets vin (oväntat fylligt) på hotellet i Malung i lördags. Bodde gjorde jag på vandrarhemmet Turistgården.

17:e av totalt 850 i Skinnarloppet 45 km K, 8.55 min efter Jens Eriksson. 2.04.11. Gick fort som fan första 3 km, fältet sprack direkt. Plötsligt var Peo Svahn och själva och alla bra åkare hade försvunnit, detta efter ca 3 km. Hade jag gjort om det hade jag inte bara gått riktigt hårt första 3 km, utan HELT max. Går klungorna är det ofta svårt att komma ifatt. Peo och jag passerade i a f Tore Berdal och jagade ikapp en klunga (efter ca 9 km) med Bob Impola, Audun Laugaland och Argårds, där Laugland och Argårds flög av då jag höjde farten i en lång backe. Bob flög sedan efter ca 24 km.

Jens Eriksson vann ett helt bohag igår. Inte nog med att Skinnarloppet alltid har ett imponerande prisbord, han fick dessutom ta hela Team Centrics skörd.

Sedan Peo och jag på tu man hand in till mål. Jag sprang helt max i en backe med 1 km kvar och lyckades hålla undan i mål. Jag drog mest första varvet, men Peo typ 80 procent andra varvet pga att hans skidor gick lite bättre än mina då. Överhuvudtaget hade Peo och jag inte direkt startfältets råaste skidor. Vi åkte med fäste. Så även bl a Jens och Bill. Många stakade, bl a John Kristian, Oskar och Bob.

Väder: Ca +2 och duggregn, 1 dm nysnö dagen innan. Skidor: Madshus Redline Plus med svart belag, höjd ca 2,0 på halvvikt, ca 0,45 på helvikt. Struktur: Joakim Augustsson grov slip S4 och grov rill. Glid: Vet ej, vallade inte själv. Fäste: Toko klister lila ”-3 till varmare”.

Jag fick åka hem med de trevliga IK Sternarna Niklas Dahlgren och Andreas Nilsson. Det kändes stort!

Skidorna riktigt lika bra som de varit tidigare i år. Paret har tidigare funkat riktigt bra i blötföre, men då på konstsnö eller grovkornig snö. Idag var snön finkornig och eftersom skidorna är så höga/hårda så kanske de borrade ner sig lite grann? Dessutom kanske man inte skulle haft så grov struktur eftersom det var färsk snö, trots att det var blött? Körde med vätskebälte pga ingen service. Stort tack till Lars-Gunnar, Anna och Johan som sträckte ut en flaska vid några tillfällen! Ändå hyfsat nöjd med dagen, fick ju faktiskt nästan enbart stryk av riktigt duktiga åkare. och Jørgen Aukland som 10:a bara 4.08 min före. Generellt stora tidsskillnader och stora skillnader mellan toppåkarnas skidor. Nästa gång tuffare start!

Emil Ekman vid starten. Bilderna nedan från Risbergsbacken som Emil tog på vår färd från Berga by till Risberg. 

Svägerskan Åsa Pettersson i Öppet Spår söndag. Åsa hade 7.45 som mål och klockades på 7.31. Grattis!

Svärfar Inge Pettersson i Öppet Spår måndag. Trots bra glid efter min pulvervallning fick han bryta i Oxberg efter en slitsam dag i regnet. Han var nöjd ändå, det blev ju 9 mil om man räknar med KortVasan!

Med fem dagar kvar till Vasaloppet är det kutym att beklaga sig över form, sjukdomar och allt möjligt annat. Men jag måste faktiskt säga att jag känner mig väldigt förberedd fysiskt sett.

Efter en brutal arbetsbelastning under januari har det varit ganska lugnt senaste veckorna och jag har kunnat träna på bra, med 10-12 timmar per vecka hela februari. Någon vecka skulle jag haft tid att träna ännu mer, men jag känner inte att min kropp skulle klara det med den bakgrund jag har. Så jag har hållit mig lugn.

SkiErg bra formkoll
Förra veckan persade jag på ett SkiErg-pass (fem tusingar med 1 min vila) som jag kört ett par gånger i månaden under tre års tid. Det är ett bra formbesked. Ett SkiErg-pass säger betydligt mer om den fysiska formen än en skidtävling gör, där många faktorer påverkar tiden och resultatet.

Enda orosmolnet på det fysiska planet är en axel som har börjat göra ont och det är nog ett lätt muskelbristning/inflammation. Jag har fått vila extra mycket, samt ställa in och förkorta några pass, men med hjälp av lite piller som jag fick utskrivna hoppas jag att det ska gå bra. Smärtan är hanterbar.

Hoppas på bra skidor
Sedan är man ju såklart orolig över en dålig start, brutna stavar och långsamma skidor. Jag har en ganska liten skidpark och har heller inga skidor som inte är ruggade. Det gör att det kan bli lite dumt om jag väljer att staka Vasaloppet utan fästvalla. Då vill man inte ha en ruggad yta som bromsar. Så det blir nog inte stakning. Hur som helst hoppas jag innerligt på att kunna ha lika bra skidor som de runt omkring.

Jag känner att flera lopp jag gjort under den här hittills lyckade säsongen skulle ha räckt till topp 50 i Vasan. Intersportloppet, då ALLT stämde, var kanske till och med ett topp 30-lopp. Men det realistiska målet är att bli topp 50.

Lars-Erik Persson Öppet Spår söndag. Skidforum-mannen som gillar stålsicklat.