Bloggkollegan Adam Steen stakade bra på sina skejtskidor i AXA Ski Marathon 2015 och blev stark 10:a, fem placeringar före mig. Foto: www.henrikoijer.com

Resultat AXA Ski Marathon 2016 finns här (eller här om länken skulle ändras).

Jag blev 15:e man, 6.09 min efter segrande Fredrik Byström.

I mål 10 sekunder före Rasmus Blom (i vitt bakom), som jobbar 70 procent i Torsbytunneln och går framåt för varje år. Foto: www.henrikoijer.com

Så var första deltävlingen av Bjørn Dählie Ski Challenge avklarad. AXA Ski Marathon var också världshistoriens första långlopp med start och mål på Riksskidstadion på Lugnet i Falun. Via SVT:s reportage från loppet igår kunde man dock lära sig att ett långlopp tidigare haft målplats på Lugnet, nämligen Kopparrännet med start i Rättvik.

Rejäl kupering
Banan påminde lite om de vi ofta får köra på här i Västergötland, alltså varvbana på konstsnö med en stor andel dubbelriktad åkning. Det blev 7 varv och många varvningar och mycket skidåkare mest överallt. Det var nog inte helt lätt för motionärerna, men jag tror de flesta var glada att det blev ett lopp överhuvudtaget och insåg att arrangörerna gjorde vad de kunde med rådande vinter.

För den som är blodintresserad går det nog att få sitt lystmäte om man klickar på bilden och sedan zoomar in vänsterörat. Foto: David Holmström

Kuperingen var rejäl. Om inte jag är helt fel ute så var totalstigningen per mil större än alla lopp i Swix Ski Classics, inklusive Jizerska och Birken. Rejält tufft alltså. Vilket borde passa mig.

Bra start
Men det ville sig inte riktigt. Det var inget kasst lopp på något sätt, men det saknades en växel. Jag stod längst ut till höger i första raden (totalt ca 10 herrar per rad) och fick en bra start. I slutet av stadion satt jag som ca 8:e gubbe utan att ha gått på tokmax. Kul att man kan starta bra nuförtiden.

Den positionen behöll jag ganska enkelt hela stigningen på ca 1 km upp till toppen, där banan vände ner med en skarp sväng. Många var inte beredda på hur skarp den skulle vara i tävlingssituation och Rikard Tynell, som låg precis framför mig, körde rakt in i nätet.

Hängde med ca 7-8 km
Jag klarade mig med nöd och näppe, men en stolpe tillhörande nätet flög upp i huvudet på mig och det blev faktiskt en ganska rejäl smäll. När jag kom i mål påtalade många att jag blödde ganska mycket från örat. Som tur var blödde jag antagligen bara en liten stund under loppet och sedan koagulerade blodet. Jag tror inte den smällen påverkade loppet nämnvärd, men jag tappade klungan och fick jaga den. Jag kom ikapp, men sladdade sedan ett tag innan jag släppte tätklungan på 13 personer efter uppskattningsvis 7-8 km.

Fartställning på stadion. Foto: www.henrikoijer.com

Fler fiskar som fastnade i nätet på första varvet var bl a Bill Impola, samt mina klubbkompisar Emil Ekman och Stefan Palm. Överhuvudtaget blev det en hel del nätkänningar och fall för många deltagare. Exempelvis smakade Johan Kanto på snön tre gånger, men åkte ändå strongt och blev 25:a.

Åkte länge med Rasmus och Tynell
När jag hade släppt klungan tyckte jag inte det var så stor idé att åka solo resten av loppet, så jag slog av på tempot och väntade in klungan bakom. Den var en bit bak, så det dröjde nog ca en knapp mil. Jag såg hur en grupp med Linus Larsson (som tillsammans med Lars Suther nog var de enda topp 30 som hade fästvalla), Dan Moberg, Martin Damm (succélopp av Craft-Makadam som bor i Borås, kul!) och Rikard Tynell närmade sig.

Då de bara var ca 10-15 s bakom kom plötsligt Tynell. Han hade stött ifrån övriga klungan, så jag hängde på honom istället. Vi åkte så småningom ikapp Rasmus Blom, och vi tre slog följde kanske en dryg mil, innan Rikard var för stark och drog ifrån med ca 5 km kvar.

Claes Tamm, som förbättrade sin Vasaloppstid med 2,5 timme under det året jag coachade honom (”personligt rekord” för mig i coachning, det brukar bli mycket men inte så mycket). Igår körde Claes ett varv för mycket, men var glad ändå.

Ryckte i sista uppför
Rikard, Rasmus och jag körde ganska ojämnt. Jag kunde dra på rejält uppför, men åkte dåligt utför. Jag tycker jag är hyfsat teknisk, men alla kurvor med is gjorde att jag fegade lite och tappade mycket utför. Både Rasmus och Rikard hade också väldigt bra glid, så varje gång efter utförsbackarna fick jag jobba ikapp.

Inför sista halvvarvet insåg jag att det fanns två alternativ att slå Rasmus. Antingen förlita mig på spurten, eller dra ifrån tillräckligt mycket uppför att han inte skulle hinna komma ikapp utför. Eftersom Rasmus är snabb som vinden så förlitade jag mig på min uppförskapacitet och tryckte plattan i mattan i sista långa stigningen. Jag fick en rejäl lucka på toppen och insåg att det skulle hålla även ifall han skulle knapra in 5-10 s ner på stadion. Och det höll.

Middag med klubben dagen innan loppet på ett Kina-/Thiahak i Falun. På bilden Emil Ekman och Catharina Ramhult, som fyller 50 år i år och gjorde ett magiskt lopp och blev 5:a i D21.

Hyfsat nöjd
Sammanfattningsvis så var det ett helt OK resultat, men jag hade hoppats på lite mer på en sådan här kuperad bana. Jag tyckte det gick ganska lätt att gå med uppför, men jag åkte inte bra i svängarna utför. Tur att Vasaloppet och Åresjön inte bjuder på den typen av åkning. Sedan hade jag inte den där toppkänslan man har ibland, då man kan ösa på som om det inte vore någon morgondag. Kanske kan det delvis bero på att jag har vistats med väldigt många sjuka vuxna och barn, sovit lite för lite samt varit på resande fot sedan 23 december? Eller kanske att jag känner av att jag senaste månaden tränat lite mer än normalt? Hur som helst är jag nöjd att hålla en bra nivå trots att det inte var ett topprace. Det ser bra ut inför resten av säsongen tycker jag.

Stort tack till arrangören som gjorde vad de kunde med att fixa ett långlopp åt oss tävlingstörstiga åkare. Och jättetack till min fantastiska klubb Ulricehamns IF, som fixade vallning, boende, stavservice och oklanderlig drickalangning.

Efter loppet-Hawaiin intogs på Pizzeria Varpan med Anna-Karin, Z och Palm. Stefan lyckades inte själv med sitt lopp, men eftersom Lager 157 SKI TEAM imponerande sopade hem hela herrpallen samt damsegern så var han rätt nöjd ändå.

Inget långlopp till helgen
Nästa tävling blir Tranemoloppet på onsdag, 15 km K individuell start. Sedan blir det ingen tävling till helgen, eftersom Ida ska med sina tjejkompisar till Berlin. Jag hade gärna åkt Grotfallsrundan, men det blir nog svårt att hävda sig med Astrid och Maj i Charioten där bak. Det kommer att bli skönt med en hemmahelg. Eftersom både mina och Idas föräldrar bor i Borås så kommer jag åtminstone kunna träna några bra pass, eftersom barnen kan vara där när jag stakar mig trött.

According to Polar V800 (siffrorna är justerade för att jag startade klockan lite innan start)
Längd: 32,9 km (flera Suuntoanvändare hade runt 34 km)
Tid: 1.38.11
Snittfart: 20.1 km/h
Totalstigning: 860 meter (flera Suuntoanvändare hade runt 1000 höjdmeter)
Puls: Hade inte pulsband

Tävlingsledaren Martin Holmstrand med en Moraåkare jag inte känner. Kan det vara Fredrik Hansson?

Utrustning:
Skidor: Madshus Redline 2013, guldparet Årefjällsloppsskidorna
Slip: Joakim Augustsson J1 (kanske dags för omslip, har gått en del lopp)
Drickabälte: Inget, bra langning med Skip sportdyck var 5:e kilometer av klubben
Övrigt: Madshus skejtskor, Lillsport Legend Slim, Ulricehamns klubbkläder, Aclima syntetunderställ, pannband

Videon nedan fick jag av en Lennart, tack! Det är uppför ena ”sprintbacken”, den brantaste backen igår. Lite sittande är man allt, ajaj. För övrigt saxade jag aldrig igår, så branta var inte backarna.

Konstsnö är vackert

Emil Ekman och Dan Moberg efter avslutat lopp

Resultat Tranemoloppet 2016 finns här. Jag blev 3:a, 12.3 s efter segraren Dan Moberg.

Jag samåkte till loppet med Erik Thiberg, som jag spelade i band med på högstadiet (Harpuntus hette vi)…

Det var kul att vara tillbaka till Hagatorpet för att köra Tranemoloppet, som 1994 var min första skidtävling förutom Barnens Vasalopp och liknande. Då i H11-12, förmodligen med Linus Davidsson som vinnare eftersom han vann det mesta när jag var liten. Jag själv nådde sällan pallen i ungdomstävlingar på distriktsnivå.

Loppet i förrgår på 13,8 km K var den första tävlingen med individuell start jag kört på nästan två år. Det är lite annorlunda än masstart och har helt klart sin charm!

Starkt av Martin Damm
I AXA i söndags tyckte jag det var lite segt. Nu kändes det bättre, men fortfarande var det lite som att det inte gick att lägga i högsta växeln förrän sista 3 km.

Vi skulle köra sex varv och när jag hade kört mitt första startade en gubbe som skickade på som om det inte vore någon morgondag. Han körde ifrån mig ett tiotal meter i början, men sedan kom jag ikapp. Vi växeldrog sedan 3,5 varv. Inte förrän efter ett helt varv insåg jag att det var Martin Damm, som bor i Borås och som jag tränat en handfull pass med i höst. Väldigt trevlig grabb som gjort stora framsteg till den här säsongen, kul!

…och Mikael Ragneheim som bjöd på en riktigt bra eurotechno-spellista på ditvägen. På vägen hem var det någon modern smörja.

Bra slutvarv
När det var ca 3 km kvar fick jag höra av Henrik Jutterdal från Vreta att jag låg 16 s efter Daniel Nordebo. Då blev jag pepp, eftersom jag trodde jag skulle ligga längre efter. Jag fick bra fart och äntligen kändes det riktigt bra. Damm drog bara ett 50-tal meter efter det och flög på mitt sista varv. Jag lyckades ta in halva försprånget på Nordebo och körde fortare än Moberg också (man kunde se var man möttes varje varv).

Att jag kunde växeldra lite med Damm var såklart en fördel. Vad som inte var en fördel var att de stavarna jag skulle ha var inlåsta, så jag fick åka med stortrugor trots stenhårt före. Hade jag åkt igen hade jag nog också åkt mer utanför spåret, men jag tycker det är lurigt för skidorna far gärna åt olika håll och det känns inte alltid helt bra stilmässigt.

Uppvärmningsspåret var ungefär lika långt som en simbassäng, men det gick bra ändå. Till höger i bild Johannes Andersson, IF Ski Team Skåne, som åkte betydligt bättre i Tranemo än i AXA i söndags.

Fina skidor
En mycket positiv del av loppet var att mina skidor gled riktigt bra. Jag har svårt att avsätta ordentligt med tid för skidtester, skicka iväg skidor på slip tillräckligt ofta etc och därför är kanske mina skidval inte alltid optimala (trots rätt valla). Därför är jag glad att jag kör på Madshus, eftersom jag tycker de håller en jämnhög kvalitet och jag har aldrig rent dåliga skidor. Men det är ibland utmanande för mig klå de bästa på nationella tävlingar i glid, eftersom de har en större skidpark och testar mycket mer. Många gånger tjänar man på att lägga några timmar på att paraffinera skidorna likadant och testa igenom sin skidpark i olika fören istället för att träna, men det är lättare sagt än gjort. Jag ska skärpa mig på den fronten!

I onsdags kändes skidorna kanon i loppet och när jag och fyra till gjorde ett snabbt och mycket ovetenskapligt glidtest gled jag faktiskt längst. Jätteroligt och inte alltför vanligt. Det var på årets modell av Madhus Redline, som jag egentligen inte testat mot mina övriga par utan vallade upp som enda par för att tvingas tävla på nya skidor. De bästa glidtest görs på tävling tycker jag. De är slipade med en LJ02 av Lars Tallbom i Östersund. Jag slipar mina skidor hos honom samt Joakim Augustsson i Mora.

Fina dubbelriktade spår i Tranemoloppet 2016

Vallade med bravur gjorde Jan Flodin på Längdskidspecialisten i Borås och detta lade han på:

• Paraffin: Start H10 + Rex HF21
• Pulver: Rex 342
• Rill, tre stycken: 1) Red Creek snedhuggen -5 till -10. 2) Skimateria rak fin. 3) Skimateria rak grov

Vallan är viktig, men precis som alla experter anser jag att skidor, slip och rill spelar störst roll. Viktigt tycker jag också är att ha rätt slip, inte bara slipa alla skidor med fin struktur och sedan rilla. Stort tack till Jan för valla och rill. Vädret minns jag inte exakt, men jag skulle säga klart, ca 5 till 8 minusgrader och relativt finkornig konstsnö.

Sammanfattningvis
Jag är jättenöjd med att bara vara 12 sekunder ifrån att vinna en tradtävling i bra motstånd och framförallt är jag glad över att jag äntligen fick bra flås sista 3 km. Och kul att de nya skidorna verkar bra.

According to Polar V800 (siffrorna är justerade för att jag startade klockan lite innan start)
Längd: 13,6 km (flera Suuntoanvändare hade längre)
Tid: 36.33 min
Snittfart: 22.2 km/h
Totalstigning: 135 meter
Puls: Hade inte pulsband

Christian Olsson, som jobbar stenhårt och stenbra med konstsnön i Tranemo, tillsammans med Stefan Palm, som inte fått till det i år än

Idag börjar allvaret. Från idag och en månad framåt har jag fullt med skidgrejer inbokade. Bland annat fyra skidevent med företag (lektion + föreläsning), tre egna motsvarande event (samtliga fullbokade), tre eftermiddag/kvällar med privatlektioner (alla tider slut), ett par filmuppdrag, ett par separata föreläsningar och ett långhelgsläger i Grövelsjön 28-31 januari.

Att hjälpa andra med tekniken är något jag verkligen gillar!

Utöver det kommer vanliga uppdrag som Vasalöparen, skriva träningsprogram, viss medverkan i media (tre grejer hittills på gång) och övriga åtaganden. Och så håller jag på att ombilda den enskilda firman till ett aktiebolag nu när verksamheten har vuxit. Och så vill jag helst träna på arbetstid istället för att sticka ut på kvällarna. Och så hämtar jag tidigt på dagis två dagar i veckan. Och så gick tvättmaskinen precis sönder. Och så ska jag tävla på skidor.

12 januari till 11 februari 2016 kommer bli en intressant era för mig (februari blir betydligt lugnare). Även om jag tycker jobbuppdragen är uppriktigt jätteroliga så kommer jag nog känna mig otillräcklig på många sätt, och självklart är det inte kul att vara borta mycket. Men det kommer alltid lugnare perioder.

Morgonstund har guld i mun
För att komma hyfsat i fas gick jag upp klockan 04.45 idag, 2 timmar innan barnen vaknade. Jag stod dock inte på händer, vilket det sägs att Paulo Roberto gör vid den tiden.

För att få lite mindre att tänka på beslutade jag mig igår för att sluta att blogga på Vasaloppet.se, där jag skrivit två inlägg i veckan sedan i somras. Så här såg sista inlägget ut.

Så var man hemma på fast mark igen efter några väldigt trevliga dagar i Grövelsjön. Sista dagen var det fri åkning, så då passade jag på att träningsåka med några av deltagarna och fick kört 1 timme och 40 minuter själv. Det var välbehövligt.

Stämningen i gruppen kändes bra. Jag har inte läst alla utvärderingar, men jag kollade snabbt igenom vad deltagarna hade satt för siffra på ”Jag är nöjd med helhetsupplevelsen av arrangemanget”, där 6 var ”Håller helt med” och 1 ”Håller inte alls med”.

Två stycken hade satt en femma, en hade inte svarat och resterande av de 20 deltagarna hade satt en sexa. Jag blev så glad att jag faktiskt fällde en liten tår. Tack alla! Vi kanske ses till sommaren igen då det blir Vasaloppsläger på barmark 28-31 augusti. Eller nästa vinter då det blir ett nytt Vasaloppsläger.

Delar av gänget

Helt OK utsikt från restaurangen på STF Grövelsjön

Far, son och son Isendahl/Josefsson

Vallaboden kallas tydligen ”Trollverkstad” i Grövelsjön

Marie Schörling Eriksson, som tidigare gått i min skidskola i Borås, är alltid glad och bjuder på sig själv. Vi samåkte upp och ner.

På väg nerför Köldyllen

I Grövelsjön är det aldrig långt till Norge. Joakim Isendahl har tidigare varit med på en träningsdag jag arrangerade i skidhallen i Göteborg. Han bor i Malmö och har blivit skidfrälst.

Det börjar bli ”sådär” på Borås skidstadion

Den här veckan gör jag det sista rycket med skidevent (lektioner, föreläsningar, företagscoaching etc) innan Vasaloppet. Sedan är det ganska tomt i kalendern fram till första söndagen i mars. Igår hade jag lektioner hela eftermiddagen och kvällen och sedan blir det nya grejer på onsdag och torsdag. En av lektionerna igår var i skejt, vilket var riktigt kul. Även i fall jag inte skejtar så mycket längre så kände jag att jag kunde ge lite tips.

Vi måste eventuellt styra om onsdagen och torsdagen till Ulricehamn, där det finns lite mer snö. Igår var föret inte det bästa och idag och i morgon bjuds det på nytt härligt boråsiskt vinterregn. Dock minusgrader i sikte på torsdag.

Engelbrektsloppet är inställt, så det kan gissningsvis bli än mer folk på Västgötaloppet i Ulricehamn i helgen.

Det börjar bli genomslag nu på Borås skidstadion

Erik Wickström före Patrik Johansson i Västgötaloppet 2016. Till vänster UIF:s långloppsledare Lars Karlsson. Foto: Anders Claesson.

Resultat Västgötaloppet 2016 finns här. Jag blev 5:a, 1 min efter segrande David Frisk.
Bilder Västgötaloppet 2016 finns här.

Oj vad mycket roligare det var att åka söndagens Västgötalopp jämfört med helgen innan i Wadköpingsloppet. Då låg jag och sladdade i klungan mest hela tiden, drog inte en meter och fick släppa när moraåkarna gasade halvvägs in i loppet.

I söndags var jag pigg, tog ett gäng förningar, satt ofta högt upp i klungan och släppte med bara 5,5 km kvar.

Västgötaloppet 2016. Foto: Anders Claesson.

Kul med hemmaplan
Startfältet var aningen sämre än i Wadköpingsloppet, eftersom bl a Robert Eriksson, Dan Moberg och Anders Solin istället körde Orsa Ski Marathon (stort grattis Solin!) på lördagen.

Första varvet gick ganska fort, innan det lugnade ner sig ett par varv med lite ryckig körning. Jag var uppe och drog en del, mest för att det var på hemmaplan och familj, släkt och vänner fanns i publiken. En som för övrigt var riktigt pigg i början, som även hade pigga skejtskidor i början, var min klubbkompis Andreas Svensson.

Fem stycken andra halvan
Efter tre av sju varv var vi tio stycken i tätklungan, men då höjdes farten och andra halvan av loppet var vi fem som körde, David Frisk, Martin Gotting, Patrik Johansson, Lars Suther och jag.

Västgötaloppet 2016. Andreas Holmberg i gula ledarvästen för långloppscupen. I söndags blev han 6:a. Foto: Anders Claesson.

Varv 5 och 6 gick ganska fort och jag fick slita en del. Med ett varv kvar ryckte David Frisk och jag orkade inte följa. De andra var helt enkelt bättre. Gotting följde ett par kilometer innan han släppte. Jag hamnade först som fyra med en liten lucka ner till Patrik, men han körde ikapp och drog ifrån i de lättåkta partierna. Patrik lyckades även komma ikapp Suther, som han spurtade ner.

Långlopp på skejtskidor?
Gällande skidglid så tyckte jag att Patrik och Gotting hade bäst skidor i täten. Suther och möjligtvis Andreas Holmberg (blev 6:a) hade aningen trögre. Jag valde skejtskidor. Jag har ett par som går bra i kalla och fasta spår. Och som inte går bra i mjöl och solsken. Att de skulle gå bäst i test innan start var ganska givet. De gick också bra första tredjedelen. Men sedan blev spåren rejält uppåkta. Uppåkta spår och hårda skejtskidor är halvbra kombo. Jag tror det var sista gången både Andreas och jag stakade på skejtskidor på varvlopp.

Däremot tycker jag absolut att man kan ha skejtskidor på långlopp. Jag förstår inte riktigt alla som säger ”man kan inte ha skejtskidor på långlopp, se bara vilket dåligt glid Jerry Ahrlin fick på slutet i Vasaloppet 2009”. (Tror i a f det var 2009.) Visst, konstruktionen talar emot, men likväl ser man ganska ofta skejtskidor långt framme i Visma Ski Classics, även om klassiska modeller är oändligt mycket vanligare.

Nöjd
Sammanfattningsvis är jag nöjd med resultatet. Jag var mycket piggare idag än förra helgen och det kändes som jag behövde en extra ”friskvecka”. Samtidigt är jag en bit efter Frisk och Gotting, som hade klart bättre tryck. Men kanske jag måste inse att jag de flesta runt mig tränar ohyggligt mycket mer än mig, så jag får ändå oerhört bra utväxling. Efter gårdagen blev jag dock jäkligt sugen på att träna lite mer nästa höst!

Stort tack alla inblandade som hjälpte till och tack arrangören för en trevlig tävling!

Nu ligger jag 4:a i den svenska långloppscupen Bjørn Dählie Ski Challenge och visst blir jag sugen på att försvara den platsen genom att åka Skinnarloppet!

According to Polar V800 (siffrorna är ej justerade för att jag startade klockan 9 s före start)
Längd: 38,6 km
Tid: 1:45:21
Snittfart: 22.0 km/h
Totalstigning: 490 meter
Puls: Snitt 161 (86 %), max 176 (94 %)
Splittar: Sista varvet 20.9 km/h i snitt med snittpuls 164 (87 %) och maxpuls 172 (91 %)

Pulskruva Västgötaloppet 2016

Erik Wickström spurtar in som 60:e man i Vasaloppet 2016. Kände mig riktigt stark på slutet och vann klungspurten på nio man, närmast före Vegard Vinje och Andreas Holmberg. Foto: Magnus Östh.

Söndagsåkning på myrarna. På bilden ligger jag före bland annat Petter Eliassen och Tord Asle Gjerdalen. Foto: Magnus Östh.

Resultat Vasaloppet 2016 finns här. Jag blev 60:e man, 6.27 min efter segrande John Kristian Dahl.

60:e i världens mest prestigefyllda långlopp är ju trots allt jäkligt bra! Medaljen behöll jag som vanligt på hela dagen, det gör efter alla lopp där jag får medalj.

Mitt mål med Vasaloppet i år var att bli topp 50. När jag fick reda på att jag var 60:e man i mål blev jag först lite missnöjd. Men när jag tittar igen resultatlistan och sätter allt i perspektiv så är jag jättenöjd. Och för tredje året i rad blir Vasaloppet mitt bästa eller näst bästa lopp för säsongen. Känns bra att prestera som bäst när det gäller som mest.

Frisk till start
Med mindre än två veckor kvar till Vasaloppet blev båda barnen och Ida både magsjuka och rejält förkylda. Då är man inte kaxig. Jag bodde faktiskt hos min mor ett par nätter och både min far och mor hjälpte till att vabba en dag. Inget dåligt stöd! När jag började bo hemma igen och vabba så var värsta spyorna och febern över, men de var långt ifrån friska. Det gick ändå och kuren blev tio hela pepparkorn per dag och fullt ös med tre preparat som Jonas Colting rekommenderade: Coldzyme, Colizin och Dinamint. Så det kändes som en seger bara att komma till start.

Veckan innan var jag i Sälen med familjen, som åkte hem på fredagen.

Jag kör vidare med långa ullstrumpor. Gött. Jag funderar på att även ge ett par till Z i julklapp.

Fortfarande nervös inför Vasan
Vasaloppet liknar inga andra lopp. Allt är större. Och viktigare. Jag kör skidor för jag tycker det är roligt och min prestationsångest är oftast försvinnande liten. Jag bryr mig inte jättemycket om jag blir 3:a, 4:a, 9:a, 13:e eller 16:e man i Wadköpingsloppet eller AXA Ski Marathon (även om jag såklart alltid vill prestera bra).

Däremot bryr jag mig faktiskt ganska mycket om mitt Vasaloppsresultat. Det ger arbetsro att åka bra i Vasan och det gör känslan på träningspassen kommande året lite bättre. En trygghet på något sätt. Och även om inte mina prestationer i skidspåret är avgörande för hur många och vilka uppdrag jag får, så är resultaten inte helt betydelselösa.

Första backen i Vasaloppet 2016. Jag först i det vänstra spåret, Dahl först i det högra spåret. Foto: Jonas Eilertsen

Därför är jag fortfarande ganska nervös inför Vasaloppet, även om nervositeten avtagit med ungefär 200 procent sedan jag blev 25:a 2014. Det gav en enorm trygghet och självförtroende som fortfarande gläder mig nästan varje dag året om.

Bra start
För första gången någonsin blev jag seedad i Vasaloppets elitled. Jag stod bakom Petter Eliiassen och Lars Suther. Totalt var ca 80 åkare av elitledets knappt 300 st seedade. Vanligtvis är det betydligt färre.

Vi stod ganska långt till höger, precis till vänster om elittjejerna, som stod nästan helt ute till höger. Starten gick och jag tyckte inte att det gick så fort. Folk bytte spår en hel del, men jag körde mest kvar i mitt och kollade ofta åt vänster så jag skulle vara beredd på att öka om dem körde fort. Men märkligt nog gick det rätt lugnt hela vägen till vägövergången.

Första backen i Vasaloppet 2016. Här ligger jag i eget spår, inte riktigt i höjd med Dahl. Men lite senare ligger jag först och gör det i typ 20-30 sekunder. Foto: Jonas Eilertsen

Vid vägövergången hade jag en bra position, ca 20-30:e man kanske. Jag gillar att köra uppför och gillar att synas i TV, eftersom många bloggläsare, icke skidåkande kompisar, släkt, folk på kontoret etc tittar på loppet. Så istället för att lägga mig som trea i ett spår till höger stakade jag om Petter Eliassen och en till utanför spåret och lade mig först. Utan att ta i speciellt mycket låg jag plötsligt nästan i höjd med John Kristian Dahl, som ledde. Då tänkte jag att om jag ändå är här är det lika bra att leda Vasaloppet lite grann, så gjorde jag det typ 20-30 sekunder (längre än det som syns i sändningen). Även 2014 ledde jag Vasan kort vid ca 7-8 km.

Bra backe i år igen
Sedan backade jag bak för att inte bränna för mycket krut. Det kändes grymt bra. Även om jag var uppe i hela 93 procent av max så kändes det inte speciellt jobbigt, adrenalinet var nog en del av pulsslagen.

Lång kö till elitfållan redan kl 06.45. Så var det inte förr.

Sedan gick hela backen ganska lugnt tycker jag. Jag räknade på TV:n och jag kom upp som 13:e man, utan att ha flåsat speciellt mycket. Det är tredje året i rad jag är typ topp 20 uppför backen utan att ha tagit i allt för mycket. Långa uppförsbackar är verkligen ett bra vapen för mig. Synd att inte backen var nio mil.

Lugnt på myrarna
Direkt uppe på myrarna blev det déjà vu från 2014. Man tror att man fått en pangstart, formen känns bra och man hoppas komma iväg i en inte allt för stor tätklunga. Men snöfallet blev oväntat stort och påverkade farten. Klungan blev såklart jättestor. Det gick väldigt långsamt och att ta eget spår var trögt. Jag låg högt upp i klungan kilometrarna innan Smågan. Jag var nämligen sugen på att gå för spurtpriset, även om det hade kostat. Men ingen ville hjälpa till att dra ikapp Thomas Gifstad som stuckit iväg några kilometer innan Smågan. Jag låg ofta 2:a och 3:a ett tag där och brände lite energi, men det är en jäkligt mysig position att ha i Vasaloppet.

För första gången någonsin blev jag seedad i Vasaloppets elitled. Jag stod bakom Petter Eliassen och Lars Suther.

Efter Smågan blev det väldigt lugnt fram till Mångsbodarna och ner till Tennäng. Det var supertrögt att ligga först (aningen lättare utanför än i spåret). Man ska också komma ihåg att det var inte bara skillnad att ligga 1:a och 2:a i klungan. Det var också skillnad att ligga 2:a och 5:a. Och 5:a och 10:a. Och 10:a och 30:e. Det var inte många Santanderåkare topp 20 i början. Smarta och kalla killar. Själv försökte jag ofta ligga kring 20-30 efter Smågan, det kändes lagom.

Många kissade
För övrigt är det inte så kul att köra i en sådan här klunga. Man är rädd för att förlora för många positioner och det är lätt hänt att något händer. Men generellt är det väldigt lite stimm i en elitklunga och folk respekterar mestadels varandra. Om man får hoppa in i spåret framför en åkare varierar. Men det är tydligt att det är en fördel att exempelvis ha klubbkompisar/teamkompisar i klungan. Sedan brukar vi Götalandsåkare vara extra snälla mot varandra. Det är lite trevligt.

Föråkarna i Vasaloppet

Sedan är det ju lite roligt också att ha alla storheter runtomkring sig i några timmar. Särskilt kul är det att se när kändisarna stannar och kissar. Mellan Mångsbodarna och Risberg samt i backarna ner mot Evertsberg var de vanligaste ställena. Jag såg om jag inte minns fel bl a John Kristian Dahl, Stian Hoelgaard, Marcus Johansson, Petter Eliassen och  Rezac. Och ett tiotal till. Alla stannade vid ärendet utom Anders Aukland, som gjorde det i farten.

Jag fattar inte hur de vågar. Flera av de som kissade i Risbergsbacken låg nog utanför topp 100 innan de började avancera igen.

Två par skejtskidor på en och samma bild i elitledet. Jag gick runt och räknande en halvtimme innan start och hittade 5 st, totalt var det kanske tio par av knappt 300 om jag räknat mer noga.

Upp mot Risberg tyckte jag plötsligt att det gick lite tuffare. Jag fick liksom ta i på ett sätt jag inte fått innan i loppet, trots att jag låg ganska långt bak i fältet. Vid kontrollen registrerades inte mitt chip, men när jag räknar i TV-sändningen verkar jag ligga 32:a.

Risberg-Evertsberg
Kilometrarna efter Risberg tappar jag enormt med positioner. Jag vet inte riktigt vad som händer, det är nog främst tillfälligheter. Några kilometer efter Risberg åker jag vid Britta Johansson Norgren, något som också syns i sändningen. Det är strax efter det som jag inser att nu är det allvar.

Oskar Lund har varit skadad i vinter och har knappt kunnat staka. Trots fäste blev det ett kämpigt Vasaloppet för Oskar. 322:a. År 2011 åkte jag på hans skidor när jag blev 52:a.

Eftersom många toppåkare ofta låg långt ner var jag först inte så orolig, men plötsligt ser jag täten flera hundra meter fram och det har spruckit däremellan. Och den enda skarpa åkaren vid mig är Daniel Richardsson. Det var läge att stampa plattan i mattan. Detta var precis innan ”puckeln” innan det öppnar sig och man börjar köra precis vid bilvägen för första gången.

Richardsson drog en klunga med mig och några till flera kilometer, bl a över sjöarna innan Evertsberg. Ett par kilometer innan kontrollen nådde vi klungan (om man bortser från Dammen och Callesens imponerande och snygga utbrytning), som nu har minskat till ca 70-80 personer.

Evertsberg-Oxberg
I backarna ner till Vasslan efter Evertsberg får jag välbehövlig vila. Det är fortfarande enorm fördel att ligga bakom, så vi åker och plogar. Jag får tillbaks gott om mental och fysisk energi. I den ganska kuperade sträckan mellan Vasslan och Oxberg ligger jag ofta långt bak i klungan.

Rickard Bergengren mös såklart blev alla celebriteter.

Uppförsbackarna går inte jättesnabbt, men tyvärr spricker det lite i klungan framför mig i varje stigning och jag har det inte helt lätt i nedförsbackarna den perioden av loppet. På myrarna och ner till Tennäng hade jag inget problem med glidet. Och Mellan Hökberg och Mora var det så isigt i det snabba spåret att de flesta skidor gick ungefär lika fort. Mellan Tennäng och Hökberg hade jag inga problem att glida med folk när jag låg i suget, men hade jag ingen rygg i nedförsbackarna så tappade jag.

DP längdskidor. Kul att det nya märket tagit sig ända in i elitklungan. Tror det var Madelene Carlzons skidor.

Släppte tätklungan i Gopshus
Ner mot kontrollen i Oxberg nådde jag inte riktigt Richardssons rygg och han gled ifrån några meter (läs kort om hans Vasalopp här). I backarna nerför efter Oxberg fick jag slita hårt för att komma ikapp och kunde till slut ansluta till tätklungan. Men strax innan Gopshus tog krafterna slut. Jag orkade helt enkelt inte mer. I ca 65 km hängde jag med i Vasaloppet 2016. Överkroppen var slut, även om inte pulsen var superhög. Jag åkte så fort jag kunde men jag räckte helt enkelt inte till. Får träna mer till nästa år!

Efter nedförsbacken efter Gopshus bildades en grupp på mig, Espen Kveli och Vegard Vinje. Vi höll i hop hela vägen till mål och körde bra. Vi åkte in en del folk så klungan blev nio man till slut. Vi passerade också några som inte kunde hänga på.

Martin Damm 79:a. Fan vad glad jag är för hans skull. 149:a som bäst innan. Man blir bra när man bor i Borås, vilket Martin gör.

Hökberg-Mora
Innan Hökberg tog jag bara någon enstaka förning, jag var trött. Men efter nedförsbackarna efter Hökberg, då det äntligen blev isigare spår, var jag nog den mest aktive i klungan och den som tog hårdast förningar. Vi kom bland annat ikapp Andreas Holmberg. Det var trevligt. Jag känner inte honom dirket, men jag har tävlat mycket mot honom i år och det känns som vi har trevligt i samma klunga. Även om man inte direkt pratar. Jag gillar Andreas. Jag tror jag har 3-2 i möten på honom i år nu.

Bob Impola körde i vår klunga och tog typ inte en enda förning förrän på slutet. Men det måste varit för att han fick syn på sin trötta klubbkamrat Oscar Persson, för plötsligt tog Bob en riktigt fin monsterförning på flera kilometer. För övrigt körde vi om Oscar (vinnare av Skinnarloppet i år) med 3 km kvar och han var 1.13 min efter i mål. Han såg inte helt pigg ut när vi kom.

Robert Malmgren körde bra. 278:a. Även om blev 272:a förra året var han mycket nöjd. Många verkade nöjda med loppet, men ändå hade placeringen blivit sämre. Det är tufft i Vasan nuförtiden.

Med 2 km kvar var klungan fortfarande knappt tio man och trots ett gott försök till långryck av mig försvann ingen. Då väntade jag in långspurten. När Auklandsbron kom drog jag fullt och kom sedan in efter Holmberg in på upploppet. Jag var kall och väntade länge med att gå om, eftersom Holmberg åkte i det snabbaste spåret. När jag sedan bedömde att det skulle hålla att spurta om i ett aningen långsammare spår gjorde jag det och taktiken höll perfekt. Känns kul att spurten fortsatt är så bra med tanke på att jag var typ sämst norra Europa på att spurta för bara ett par år sedan.

Post race-Hawaiin intogs denna gång i Kristinehamn.

Utrustning
Skidor: Madhus Redline kallföresskidor, förra årets modell
Slip: LJ01, nyslipade
Pulver: Skigo C22
Skidorna var helt OK, men sämre än snittet Tennäng till Hökberg. Jag hade aldrig åkt på paret innan, men de hade gått bra i skidtester under veckan. Jag hade i princip bestämt mig för att åka på ett annat par som gått bra på andra tävlingar, men gjorde nybörjarmisstaget att testa skidorna på startgärdet på morgonen. Det kommer inte ske igen. Jag vet, amatörmässigt. Nästa år ska jag nog göra som 2014, bara valla upp ett par skidor. Det kan ha varit en nackdel efter några mil att skidorna var nyslipade och att jag inte jobbat tillräckligt med dem. Ny slip och nysnö sägs ju inte heller vara kanon. Men som sagt, jag tyckte ändå skidorna var helt OK.

Sammanfattningsvis
Först var jag missnöjd med att vara utanför topp 50, men när jag ser på listan inser jag att jag faktist gjort säsongens bästa eller näst bästa (Skinnarloppet var bra) lopp. Jag får inte stryk av någon jag verkligen inte borde få stryk av, och jag slår åkare som Oscar Persson, Johan Edin, Andreas Holmberg, Patrik Johansson, Adam Steen, Daniel Richardsson och Daniel Svensson (några nämnda, många glömda).

Sett till det, samt att de runt mig satsar på skidåkningen på ett helt annat sett än vad jag gör, är jag fantastiskt nöjd! Till nästa år är receptet för att hänga med längre så här: gör som i år, fast mer träning under hösten!

Stort tack för allt stöd från alla håll och kanter, inte minst min grymma klubb Ulricehamns IF. Och tack för alla gratulationer!

Hela passet med ännu mer info än graferna nedan finns på Polar här.

Polar V800-info. 150 slag (snittpulsen) är 80 procent för mig, 175 slag (maxpulsen) är 93 procent för mig. Det var i första backen. Min klocka brukar visa kortare än Garmin och Suunto. Nu visade den 90.05 km, så åtminstone i Vasaloppsterrängen verkar det vara den som är korrekt.

Höjdkurva Vasaloppet och pulskurva Vasaloppet.

Mellantider alla 10 km Vasaloppet 2016

Passertider vid kontrollerna Vasaloppet 2016. Observera att många inte registrerades. Exempelvis körde ingen om mig efter Eldris, ändå har jag enligt tabellen förlorat sju placeringar. I Risberg registrerades inte mitt chip, men när jag räknar i TV-sändningen verkar jag ligga 32:a.

Jörgen ”Idde” Håkansson, Rickard Bergengren, Magnus Sjöbjär och Daniel ”Traddar’n” Abrahamsson i samband med Borås SK:s KM 2016

Fredrik Rosén, Magnus Sjöbjär, Jonas Hagberg

Veckan efter Vasaloppet tränar jag aldrig speciellt mycket. Jag är ganska ska tom på både mental och fysisk energi. 2 timmar har det blivit hittills i veckan, en timme skejt med Colting på Hestra och en timme skejt på skidstadion för att kolla på Borås SK:s klubbmästerskap (det dubblade nog min dos skejt i vinter).

Traddar’n gör segergest med 200 meter kvar

Borås SK:s KM gick i torsdags, men det är för tight inpå Vasaloppet för mig. Jag har kommit fram till att jag ogillar att höja pulsen ca 5-6 dagar efter Vasaloppet. Och efter långlopp på 4 mil som går på en söndag kör jag aldrig någonting hårt på måndagen eller tisdagen. För mig har det funkat bra med att nästan alltid ha 1,5 dags vila från puls över 75 procent av max per en timme tävlingstid. Alltså 3 dagar vid långlopp på 2 timmar och 6 dagar vid långlopp på 4 timmar.

På söndag kör jag kanske Hestra IF:s klubbmästerskap, 6 km klassiskt.

Bilderna tog jag med mobilen.

Borås SK KM 2016. Fr v Jonas Hagberg (3:a), Daniel Abrahamsson (1:a), Rickard Bergengren (2:a)

Daniel Abrahamsson vann det 6 km långa loppet. Jag tror Rickard hängde med ca 3-4 km, men tappade sedan rejält. Jag såg själv när han flög av med besked och fick ta en patenterad ”mikrovila” i en backe. Helt enkelt att pausa stakningen några sekunder och stå still i ”sax-läge”. Rutinerat av världens för närvarande näst bästa skåning i Vasaloppet. Han rådde inte på Linus Larsson, som dock inte tävlar för en skånsk klubb.

Råsseredsmossen på Ymers 10 km-spår. Här finns även avtagsvägen till 15 km-spåret, som dock ej var uppkört.

Madshus Nanosonic Intelligrip

Vissa vintrar åker jag inte ett enda skidpass på natursnö i Borås. Därför var jag smått euforisk när jag kunde göra vid ett par tillfällen i förra veckan. Först Hestras elljusspår på 2,5 km med Jonas Colting (mycket nostalgi, där har jag tränat mycket i min ungdom), sedan några dagar senare Ymers 10 km-spår. Som spår som användes vid Ymerloppet 2010, där jag vann. En av mina tre långloppssegrar, de andra två är Stråkenloppet 2012 och Engelbrektsloppet 2014.

I lördags förlustade sig Ida genom att se Thorsten Flinck i Doktor Glas på Storan i Göteborg. Tydligen var det en bra föreställning. För mig är Thorsten Flinck fortfarande ganska mycket killen som ligger i en tunna på B&W:s parkering i Nile City, för den som minns. När Ida var i Göteborg drog barnen, jag och min mor upp till skidstadion och letade oss ut på natursnön på ängarna med Maj i Charioten och Astrid på skidor. Och med fika i packningen. Soligt och ljuvligt!

• För övrigt 1: Skidsäsongen är inte slut, men jag vill ändå tipsa om en löptävling med start och mål där jag spelade fotboll och pingis som liten. Jag har sprungit Sjömarksloppet två gånger tidigare, 2012 och 2015. 3:a båda gångerna. I år går det trevliga 10 km-loppet söndagen 15 maj.
• För övrigt 2: Jag har ju glömt bort att länka till det sista avsnittet av programmet Hårdträning inför Vasaloppet. Det finns här. Denna gång är inte jag med så mycket som i tidigare avsnitt.

Ymer milspår

Det blev en trevlig familjeutflykt till Hornborgarsjön med alla dess tranor igår! 5200 var på plats.

Texten nedan gick igår att läsa på bl a langd.se.

Erik Wickström inför 24 h. Foto: Tomas Eriksson, Studio bildbolaget.

Wickström redo för 24-timmars

31 mars till 1 april ska boråsaren Erik Wickström tillsammans finländaren Teemu Virtanen och ryssen Denis Kabanen försöka slå världsrekordet i 24-timmars-skidåkning.
–Ångesten är ganska påtaglig nu, säger Erik och skrattar.

Här traddas det. Men om allt går bra blir det bara stakning på torsdag.

Eventet är en del av Årefjällsloppet och åkarna kommer att snurra runt på Vålådalens löparbana som mäter 400 meter. Eventuellt kan spåret förlängas till 500 meter.

– Spårprepareringen kommer vara avgörande, säger Erik. Om det exempelvis kräksnöar, ösregnar eller är extremt varmt kommer det att bli helt omöjligt. För att skapa bättre förutsättningar kommer vi eventuellt att vattna spåret vid minusgrader och salta spåret vid plusgrader. Förmodligen kommer vi ha 2-4 spår att växla mellan, men vi måste hålla oss till ett och samma spår några timmar åt gången för att det inte ska bli för svårt för varvräknarna att hålla reda på oss.

Två pass på 6 timmar
För att ett eventuellt rekord ska gälla för Guinness rekordbok kommer det att finnas personer som räknar varv samt handledare på plats hela tiden. Alla olika spåren kommer att mätas med ett mäthjul. Rekordförsöket kommer också att dokumenteras med bilder och filmer.

– Det har varit och är en hel del att fixa med allt runtomkring. Träningsmässigt har jag kört på som vanligt, förutom att jag kört sex pass i vinter som varit väldigt långa, åtminstone med mina mått mätt. Fyra pass på fyra timmar och två pass på sex timmar. Båda sextimmarspassen körde jag efter Vasaloppet på det flackaste av Borås tre konstsnöanläggningar och det gick bra. Jag kom 106 kilometer en gång. Men det är hissnande att tänka på att det bara är en fjärdedel av vad som komma skall. Ångesten är ganska påtaglig nu.

Erik Wickström inför 24 h. Foto: Tomas Eriksson, Studio bildbolaget.

Erik har bra support från kompisar och föräldrar. Och för att få bra glid kommer Swix att valla skidorna och han planerar att byta skidor varje eller varannan timme. Skip står för sportdryck, barer, gel etc.

Över 40 mil
Teemu Virtanen har för närvarande världsrekordet på 433 km, ett snitt på 18,0 km/h inklusive pauser. Det är ett svårslaget rekord han satte i Finland då han växelvis skejtade och stakade.

– Vi försökte förklara för Guinness att längdåkning består av två stilarter, klassiskt och skejt, men de förstod inte riktigt det. Vi kör klassiskt ändå, förmodligen stakning hela vägen. Enligt Teemu finns det ett inofficiellt stakrekord på 402 km av finländaren Seppo-Juhani Savolainen. Det känns som ett mer realistiskt mål. Vem som blir först av mig Teemu och Denis återstår att se. Jag var 60:e i Vasaloppet i år och är bäst av oss på 4 timmar just nu, men det är inte samma sak som 24 timmar.

Alla är varmt välkomna att komma och titta i Vålådalen! Starten går kl 11.00 torsdag 31 mars.

Nordenskiöldsloppet 1884 – Historien om världens hårdaste skidtävling. Av Olle Backman. Omslag.

Igår kväll läste jag ut den 94 sidor långa boken ”Nordenskiöldsloppet 1884 – Historien om världens hårdaste skidtävling”, som jag köpte i Jokkmokk i samband med mitt besök där vid Nordenskiöldsloppet.

Helt klart läsvärd bok om man är intresserad av skidåkning, annars kan man nog hitta bättre lektyr. För mig var den underhållande och den story telling Nordenskiöldsloppet bär på är helt fantastiskt.

I korta drag: Adolf Erik Nordenskiöld gjorde en Grönlandsexpedition 1883, eftersom han trodde han kunde hitta skog på Grönlands inre. För att kolla detta skickade han ut två samer, Anders Rassa och Paavva Lars Nilsson Tuorda, som åkte 46 mil skidor på 57 timmar. Någon skog hittade de dock inte.

När de kom hem trodde få på bedriften så för att motbevisa detta ordnades 1884 en skidtävling på 22 mil Jokkmokk-Kvikkjokk tur och retur. En av de två expeditionsdeltagarna, Paava-Lasse, vann med 5 sekunder på 21 timmar och 22 minuter.

Detaljer om tävlingen och skidornas betydelse för polarexpeditioner
Så långt kunde jag historien, eftersom jag hade läst lite inför turen till Jokkmokk. Vidare så imponeras jag genom Olle Backmans bok över vilka detaljerade uppgifter de har från loppet. Exakt vilka 17 som startade och vilka 10 som gick i mål. Komplett resultatlista med mellantider. Hur mycket åkarna pausade (totalt ca 1,5 h) och vad de åt och drack. Summorna på prispengar och spurtpriser, som relativt sett var väldigt höga. Hur de gick för deltagarna senare i livet. Hur vädret var. Vad de hade för utrustning och vilka träslag som var lämpliga på skidor. Med mera. Enligt mig är all den här informationen är riktig skatt. Särskilt eftersom det enligt många var världens första officiella skidtävling.

Mellantider Nordenskiöldsloppet 1884

Den andra stora behållningen i boken för mig var hur de satte skidåkning i perspektiv till upptäcktsresande och polarforskning. Det var främst britter och norrmän som tävlade om vem som kunde ta sig längst vid polerna, och namn som Fridtjof Nansen, Roald Amundsen, Ernest Shackleton och Robert F. Scott känner många till. Jag också, men visste inte exakt vad de hade gjort. Det fick man reda på.

Att åka skidor på polarexpeditionerna var inte självklart i slutet av 1800-talet, men Nordenskiölds expedition banade vägen. Britterna tyckte dock inte det var gentlemannamässigt, på randen till fusk, så de föredrog snöskor istället. Vilket naturligtvis inte gick lite snabbt och bärigheten var sämre. Norrmännen hade fördel av att de åkte skidor. Britterna envisades också med att inte använda hundspann.

Om detta och en del annat finns att läsa i boken, som gärna hade fått vara längre.

Monark 828 strippad version. Jag har kört väldigt lite på den de tre år den stått i atletklubben hemma i källaren, men det är ett otroligt bra träningsredskap.

Jag har skrivit ut en lathund som konverterar energiförbrukning till snittwatt. Ganska offensiv sådan. Det dröjer nog en stund innan jag håller 400 watt i snitt i 20 minuter.

Ida har inlett sin semester och åkte till Skåne med barnen igår. Hon kommer även att vara där stora delar av nästa vecka.

För mig är det mindre chock. Vilken omställning. Helt själv hemma på morgnar, förmiddagar, eftermiddag och kvällar. Dessutom har jag ju varit pappaledig på 30 procent sedan i februari. Det finns plötligt oändligt med tid. Vad gjorde man förr?

Jag kommer såklart passa på att träna ordentligt och jobba mycket. Men det finns ändå tid för att hänga lite med kompisar utan att träna. Ska bli spännande.

Inomhus istället simning
Igår hade jag lösa planer på att simma, men jag sparade på det. Jag ville dels dra 30 min SkiErg, dels testa cykelformen på Monarken. Efter SkiErgen satte jag mig på Monarken och körde 2 st 10 min på 300 watt med 2 min vila. Bättre än för 11 dagar sedan då jag bara orkade 2 st 6 min-intervaller på 300 watt med liknande intensitet. Nu är jag bättre. Men inte lika bra cykelform som för t ex 2 år sedan, då jag en gång höll 318 watt i 10 min. Dock inga maxningar. Martin Josefsson körde styrka när jag trampade.

En annan lathund i atletklubben är konverteringen mellan watt och tid per 500 m på SkiErgen.

Min Monark 828 har jag haft i 3 år och det är en vanlig testcykel. En klassiker bland många elitcyklister. Den är bra, men dess teknik känns arkaisk. Datorn/monitorn är inte alls lika bra som på en SkiErg eller roddmaskin, utan motståndet (i mitt fall 3 kp för intervaller) måste man ställa in manuellt och det blir aldrig helt exakt. Datorn spottar ur sig watt momentant, men för att få ett värde på snittwatt för t ex 4, 10 eller 20 min så måste man använda en omräkningsformel via siffran man får på förbrukade kalorier. Omräkningsformeln fick jag lära mig av min Uppsalakompis Fredrik Swahn och den ser ut så här.

Så här räknar du ut snittwatt på en Monark 828E (+många andra Monarker):
förbrukade kcal / tränade minuter / 0,07188 = snittwatt

Att härligt att komma till dukat bord

Till exempel om du gjorde åt 103 kcal på din 4-min-intervall:
103 / 4 / 0,07188 = 358,23 watt

Efter passet åkte vi hem till Martin, Josefin och deras son Sixten och det bjöds på god mat och dryck. Härligt att man kan lyckas få en god och trevlig middag när inte Ida är hemma, det tenderar att bli halvbra nivå när jag lagar mat åt mig själv.

Nu ska jag ut och köra cykelsträckan för Borås triathlon.

Precis innan jag drog iväg på semesterresor kom en uppsättning WeMeMove hem för test. Självklart stack David Höglund (som då besökte oss) och jag ut samma kväll, runt 22-tiden, för att testa. Intressant med att åka några minter och få feedback på tekniken. Jag återkommer om detta när jag testat mer och fått bättre förståelse för appen.

WeMeMove

Förmodligen kommer jag också att börja använda detta på vissa av mina tekniklektioner. Ska bli spännande. För flera år sedan var på SICS kontor i Kista och testade en betaversion. Nu har de kommit längre, framförallt med användarvänligheten i appen.

Då här skriver utvecklarna själva på sin hemsida.

WeMeMove är ett träningshjälpmedel för skidåkare som vill utveckla sin åkteknik inom längdskidor. Den består av en app i din smartphone och ett specialutvecklat pulsbälte med rörelsesensorer som vi kallar Sensorbälte som du bär runt bröstet. Men där slutar likheterna med andra träningsappar på marknaden. WeMeMoves magi sitter i den sofistikerade rörelsesensorn i bältet och mjukvaran som tillsammans mäter och analyserar hur du rör dig. Informationen omvandlas sedan till konkreta insikter och träningstips på hur du kan förbättra din skidteknik i längdskidor, och allt detta sker i realtid.

Så här kan det se ut efter ett test på några minuter. Det är dock inte från David eller mig.

Rätt klädsel för rullskidåkning

David siktar på Vasaloppet igen efter en paus på 10 år

För åttonde året i rad är dags för Borås skidskola i vinter. I dagsläget är tre kvällar inplanerade, för nybörjare måndag 16 januari och för dig med mer skidvana tisdag 17 januari respektive måndag 23 januari. Oavsett vilket dag du väljer kan du se fram emot en lärorik, inspirerande och rolig kväll!

Vi träffas i ”nya vallaboden” på Borås skidstadion och upplägget ser ut så här:

17.30: Vallagenomgång och vallahjälp för de som behöver. Valla finns som räcker till alla. Kom gärna med skidorna i ordning, men har du inte möjlighet till det vallar vi på plats.
18.00: Skidlektion där vi går igenom de olika åksätten, gör teknik- och balansövningar, samt tränar spårbyten och andra nyttiga färdigheter för skidåkning. Individuell feedback på tekniken åt alla.
19.45: Dusch eller 15 min fri åkning medan filmerna förbereds.
20.00: Filmvisning. Vi tittar på er teknik som filmats under skidåkningen och alla får individuell feeback. Under tiden bjuds det på kaffe, te, frukt och ostmackor.
20.45: Föreläsning om träning, prylar, förberedelser inför lopp mm.
21.15: Avslutning (eller senare än så om ni har fler frågor).

Pris: 950 kr
Instruktör: Erik Wickström, officiell Vasaloppscoach
Max deltagarantal: 10 st. Obs: Dessa aktiviteter brukar snabbt fyllas upp så vänta inte med att anmäla dig! Se anmälningsformulär nedan.

Målgrupp 16 jan: Nybörjare samt ni som inte åkt så mycket och/eller känner att det fortfarande finns mycket att lära inom teknik, konditionsträning, prylar och förberedelser inför lopp.

Målgrupp 17 och 23 jan: Ni som åkt skidor tidigare och kanske även åkt något lopp i Vasaloppsveckan, men som känner att det fortfarande finns mycket att lära inom teknik, konditionsträning, prylar och förberedelser inför lopp.

Skidome i Göteborg

Först ska jag ursäkta lite grann för dålig bildkvalitet på tidningsklippet i förra inlägget. Det är nu ordnat.

Idag höll jag en lektion i Skidome i Göteborg. Kul att vara tillbaka i skidhallen! Visst är snön lite trög och visst är det ganska många svängar. Men jag tycker ändå att den är riktigt bra. Jag gillar hela anläggningen. Hatten av för byggaren tillika skid- och cykelentusiasten Ola Serneke.

Jag passade också på att träna 20 min själv. Skönt det, för träningen sedan Ultravasan går väl inte direkt till historien som den mest mängdstinna.

Skidhallen i Göteborg

Prioritet Serneke Arena på Kviberg, där skidhallen ligger

Christophe Zaninotti och jag innan stakintervallerna på Segloravägen igår

Ikväll ska jag till Vårgårda för att föreläsa om 24-timmars och Vasaloppsträning. Det ska bli roligt. Det är alltid kul att åka ut och prata om konditionsidrott!

Apropå att prata så har jag gjort en ny flik på hemsidan/bloggen. Den heter ”Föreläsningar mm” och ligger mellan ”Personlig träning” och ”Träningsfilmer”. Under ”Föreläsningar mm” har jag lagt in några av de föreläsningar och träningspass jag har, främst för att underlätta både för mig och för klubbar/företag vid förfrågningar. Sedan blir det ofta lite modifieringar efter behov. På sidan finns också en puffande text om mig. Egentligen är det väl på tiden att skaffa sig en riktigt hemsida, men än så länge kör jag vidare med denna.

Under ”Träningsfilmer” har jag lagt några av filmerna från skidfilmen, bland annat delarna med skidteknik (saxning, diagonalåkning, stakning med frånskjut, stakning och utförsåkning). Jag lade ut dem på YouTube för ett par år sedan men har inte kommunicerat det. Nu ser jag att bl a stakfilmen har över 55 000 visningar, så det verkar så en del har hittat dem i alla fall.

David Caley prövar Skigrip

Stakintervaller på 4:or
Träningsmässigt så startade förra veckan jättebra, med SkiErg-intervaller på måndagen och hårt långpass på rullskidor på tisdagen. Sedan kom annat emellan och det blev ändå bara 5 timmar 58 minuter träning den veckan.

Denna vecka har också börjat bra och jag hoppas kunna följa upp det bättre. Styrka med David Caley, Johannes Glans och Johan Bengtsson från Brainforest på lunchen och sedan 7 st 5 min-intervaller med 2 min vila på eftermiddagen. Jag stakade på 4:or medan Västerviksbon Christophe Zaninotti, en kollega till far som var i Borås, stakade på 2:or. Christophe började åka skidor för tre år sedan och tyckte det var onödigt att överhuvudtaget lära sig något annat än stakning. Förra året kvalade han in till led 1 i Vasaloppet.

Vi var ganska jämna tack vare olika rull så det blev ett hårt och bra pass för mig. Runt 86-87 procent i snittpuls på de flesta intervallerna. Peaken var på 94 procent. Passet finns att beskåda här. Obs, höjddatan stämmer inte.

Vanligtvis tränar jag styrka i källaren, men vid ett par tillfällen på slutet har jag gått till gymmet för att testa Skigrip. Det är handtag som gör att man kan träna styrka mer skidlikt. Även om det är lite pill att ha med sig en extra pryl måste jag säga att jag gillar det. Hade jag som skidåkare tränat på gym en gång i veckan skulle jag definitivt kunna tänka mig att ha med Skigrip på varje pass. De övningar jag främst kört har varit tricepspress, knästående enhandsdrag, chins och lat pull-downs.

Min bok Längdskidåkning för dig, med en DVD på ca 2 timmar, gavs ut hösten 2013. Den säljs/har sålts bl a på förlaget Runners Worlds hemsida, Adlibris, Bokus, Swesport, Rullskidcenter, Skistart, Huselius skidsport, Torsby Ski Tunnel, Ski&Run, Alewalds, Enklaresport, STF Grövelsjön Fjällstation och Ramundberget Alpina.

Längdskidåkning för dig på Alewalds. Signeringskvällar i olika sportbutiker där man får träffa härliga motionärer är alltid roligt.

Jag själv har köpt in 50 st böcker i taget av förlaget (Runers World) för att sälja vid föreläsningar, läger, lektioner, hemma för de som tittar förbi Borås etc.

Efter föreläsningen i Vårgårda sålde jag slut på mitt lager och när jag kontaktade Runners World för att beställa 50 st nya böcker fick jag svaret att jag nu får de sista böckerna. De fanns 60-70 st böcker kvar, varav ett gäng utan DVD och ett gäng som var lite kantstötta. Jag köpte alla.

Så ska man få tag på boken nu är bästa tipset ovan nämnda sportbutiker/skiddestinationer, alternativt direkt av mig på plats i Borås eller genom postgång. Kanske någon som är sugen på att ge bort den i julklapp? Det brukar vara en del beställningar innan tomten kommer.

Omslag boken Längdskidåkning för dig

Inget nytryck
Det här är andra upplagan på boken och det ser inte ut som det kommer att bli en tredje upplaga. Jag skrev medvetet vissa avsnitt ganska ”icke-tidlöst” om samtida elitåkare och motionär på ”I love ski”.Vissa referenser och bilder är också aktuella för tiden. Det var ett medvetet val att skriva boken så den skulle kännas färsk. Nu efter tre år är det delar av boken som skulle uppdateras.

Istället för att bara uppdatera boken har vi bestämt att istället på sikt göra en helt ny produkt riktad mot längdåkning. För mig känns det också viktigt att skriva något nytt så även de som redan har boken har något göttigt att se fram emot.

Men först ska jag se till att få ut min nya bok om konditionsträning. Den är färdigskriven och väntar på formgivning. Jag är obeskrivligt sugen på att få ut den. Det har varit enormt mycket arbete med den och det har varit jobbigt på flera plan att det dragit ut på tiden. Nu fetlängtar jag till att den ska komma ut, så jag också kan bygga mina förläsningar kring det konceptet. Tyvärr kan jag inte lova utgivning innan jul, men det är inte omöjligt.

Så här ser mitt preliminära tävlingsschema ut i vinter. Jag längtar redan!

• 7 jan – Camp Ripan-loppet, Kiruna. 40 km K.
• 14 jan – Skistart.com Skimarathon, Långberget. 42 km K.
• (helgen 21-22 jan hjälper jag till med världscupen i Ulricehamn, inget lopp)
• (helgen 28-29 jan håller jag ett läger i Grövelsjön, inget lopp)
• (helgen 4-5 feb ska Ida ha tjejhelg, förmodligen inget lopp)
• 12 feb – Västgötaloppet, Ulricehamn. 42 km K.
• 18 feb – Borås Ski Marathon, Borås. 42 km K.
• 5 mars – Vasaloppet, Sälen/Mora. 90 km K.
• 24 mars – Veteran-SM i Borås, i fall någon distans går på fredagen. Åker bort lör-sön.
• 15 april – Nordenskiöldsloppet, Jokkmokk. 220 km K.

Så här såg upploppet ut i Skinnarloppet 2016. Oscar Persson vinner före Dan Moberg, Erik Wickström, Andreas Holmberg och Lars Suther. 3:e-platsen i Skinnarloppet var ett av mina bästa lopp förra säsongen. Foto: Bjørn Dählie Ski Challenge.

Som det ser ut nu kommer jag alltså att första gången sedan starten 2015 inte satsa på den svenska långloppscupen Björn Dählie Ski Challenge, som i vinter bytt namn till Skistart.com Ski Challange. Första året var jag 6:a i cupen, i vintras 4:a. Två mycket bra resultat för att vara mig som jag är lite stolt över.

Första loppet i cupen, AXA Ski Marathon, missar jag pga att jag är i Kiruna. Jag skulle potentiellt kunna åka Skinnarloppet 19 feb istället för Borås Ski Marathon för att få 4 av 5 lopp som räcker för sammandraget. Men det kan nog vara så att jag vill stanna hemma och inte resa upp till Dalarna den helgen.

Generellt fortsätter jag att dra ner på lopp. Förr om åren tävlade jag väldigt mycket mer. Nästa säsong kommer jag nog inte att tävla mindre, men kanske fler lopp på hemmaplan. Jag älskar att tävla, det är det bästa med skidåkningen. Men jag uppskattar också när man slipper sova borta för att tävla.

Det är i Kiruna det händer! 4-8 jan kommer jag att vara där för att ge tekniklektioner och föreläsningar, samt åka Camp Ripan-loppet 7 jan. Anmäl dig till lektionerna och föreläsningarna här.

Jag kommer att bo på Camp Ripan och vill man bo där finns paket att boka här.

Camp Ripan-loppet 2017 och Erik Wickström i Kiruna i januari

Camp Ripan-loppet startar på Matojärvi. 3 varv på ca 13,5 km via bl a Varggropen och Camp Ripan. Jag stod längst till höger i första raden.

Resultat Camp Ripan-loppet 2017 finns här. Jag blev 5:a, 2.56 min efter segrande Gustav Johansson. Hängde med till ca 3 km kvar.

Kul att träffa Bernt ”Bengan” Niva! Jag har sett hans namn i resultatlistor sedan urminnes tider, men aldrig träffat karl’n. Han var i alla fall väldigt trevlig och lika dragvillig som Dan Moberg. Foto: Anders Nilsson

Det blev som väntat en tuff tävlingspremiär i Camp Ripan-loppet. Med en träningsdos på 13 timmar i november och 18 timmar i december så hade jag inte samma utgångsläge som förra året. Men jag hade i alla fall utöver det bra förutsättningar.

Dagen innan hade Kristian Poromaa hjälpt mig att testa skidor. Jag hade med mina tre bästa par Madshus Redline från tidigare. Utöver det har jag två par av stakskidan Propulsion, men då de har plusskidor med lite grövre slip än de andra så lämnade jag de hemma. Det var trots -26 grader när jag kom till Kiruna i onsdags.

Skidparet ”11” gick klart bäst i -14 grader och mulet (tror jag) i natursnön. Så det paret vallade Kristian upp. Med tanke på att Skigo är från Kiruna är det märket populärt i gruvstaden.

Första varvet
Starten gick och efter ett tag var vi sex åkare. Fyra med fäste samt jag och en till utan fäste. Tre varv á ca 13,5 km skulle avverkas. Då jag inte varit på topp drog jag i princip ingenting på hela loppet. Tur det, det blev tufft nog.

Det hade varit kraftig vind under natten innan så det fina stavfästet från dagen innan var som ”bortblåst”. Jag gick på minsta trugan, skulle ha gott på medium. Lite lurigt när man sjönk ner, men ändå inga problem att hänga med första varvet. I storbacken i slutet av varvet med en stigning på ca 80 meter lade jag mig först för att försöka hålla nere farten, då de andra hade fäste. Den taktiken funkade bra och jag var bara en liten bit efter på toppen.

En talande bild. Jag hängde inte riktigt med uppför. Hem och träna! Foto: Anders Nilsson.

Andra varvet
Ut på andra varvet hade den andra stakåkaren flugit av, så vi var bara jag och fyra åkare med fäste kvar. Andra varvet gick också helt ok. Lite jobbigare med att sjunka ner i snön och lite jobbigare i slutbacken, där jag återigen gjorde det bra taktiskt genom att lägga mig först. Jag kunde alltid åka ikapp i de lättåkta partierna efter att jag tappat uppför. Inte enbart pga att jag hade bäst glid, utan även då jag gjorde bra spårval. Det gäller att alltid åka i det snabbaste spåret.

Tredje varvet
Ut på tredje varvet började mina armar och kännas ordentligt. Nu tappade jag rejält i alla uppförsbackar på den kuperade och knixiga banan. Delvis för att jag sjönk ner med stavarna, men framförallt för att jag för tillfället är för dåligt tränad för att på ett bra sätt klara att staka uppför.

Det var inga 2-3 meter jag tappade i uppförsbackarna, utan snarare 20-30 meter. Men jag lyckades hela tiden staka ikapp på lättåkta partier. Helt grymt att åka med bra skidor. Nästan overklig känsla. Många gånger testar jag för lite skidor och har därför sämre än snittet i elitklungan. Nu hade jag klart bäst av oss fem. Sedan ska man komma ihåg att bra skidor i ett seedningslopp inte är samma sak som bra skidor längst fram i Vasaloppet.

Med 3 km kvar, i en mindre stigning en bit innan sista långa stigningen, gick snöret. Då fanns det inget krut kvar. Jag lyckades nästan gå ikapp innan storbacken, men väl där tog det tvärstopp. Jag kom knappt upp. Men jag saxade inte. Det gjorde jag inte heller på hela förra säsongen. Kör man utan fästvalla tycker jag att man ska staka hela vägen, inte saxa.

Ser jag lite trött ut på den här bilden?

På de sista 3 km lyckades jag tappa 2.56 min. Det är en ocean av tid. Men det speglar också hur trött jag var, främst i armarna. Efter loppet var det mest magmusklerna som värkte. Såhär dagen efter känns det främst i magen, armarna och ryggen.

Sammanfattning
På pappret hade jag bäst långloppsmeriter i startfältet tror jag. Jag blev 5:a. Det ska man ju inte vara nöjd med. Men samtidigt visste jag att formen inte var där den skulle, så jag är faktiskt ganska nöjd. Dessutom var det en ganska styv bana att staka, med dubbelt så många höjdmeter per mil jämfört med Vasaloppet. Nu behöver jag fler hårda och långa pass.

Jag blev intervjuad i NSD efteråt, läs intervjun här.

Data
Tid enligt Polar V800 (satte på lite innan, stängde av lite efter): 2:12:17
Sträcka enligt Polar: 40,59 km (41,43 km enligt Racefox)
Snittfart enligt Polar: 18,4 km/h
Snittpuls enligt Racefox (går inte att ha puls för både Racefox och klockan): 157 (84 procent)
Maxpuls enligt Racefox: 189. Jag trodde 188 var mitt max. Måste undersöka om detta var ett felvärde, men med tanke på att jag var utvilad och att det skedde i en uppförsbacke där jag låg på hårt är det inte helt osannolikt. Som ni ser på en av bilderna under känns pulskurvan ganska rimlig.
Totalstigning enligt Polar: 775 höjdmeter (810 fallmeter, dessa ska egentligen vara lika)
Mellantid varv 1, 2 och 3 (nästan exakt lika långa varv): 42.11 min, 43.43 min, 46.22 min. Vinnaren körde alltså sista varvet snabbare än andra. Starkt!
För all Polar-data, klicka här.

Utrustning:
Skidor: Madshus Redline kallskidor, ”11”
Slip: LJ01 i Orsa Grönklitt av Marcus Laggar
Rill: Ingen. Det låg dock en svag gammal skärande 2 mm.
Paraffin: Skigo LF Grå + Skigo HF Universal
Pulver: Skigo C105
Väder: Ca -5 grader, mulet. Natursnö. Mestadels finkornig, ibland tillplattad drivsnö.

Salomonbältet runt midjan med slang upp på framsidan funkade kanon. Jag hade det mellan underställströjan och tävlingsdräkten. Hade även bältet på ett lopp förra året och det funkade fint då också.

Racefox, rörelseanalysappen (första gången i mitt liv jag tävlar med telefon)
Attack handlar av mina erfarenheter om hur mycket lägesenergi du skapar och med vilket acceleration du har i bålen när stavarna landar i snön.

Båltryck är accelerationen framåt efter stavarna landat i snön och handlar om hur väl du kommer fram med kroppen. Om man står på hälarna och stakar med bra attack tror jag man får dåligt båltryck.

Stabilitet är hur lik den ena rörelsecykeln är den andra. Det blir bra värden på raka spår och SkiErg, dåliga värden på knixiga banor. Och så såklart så beror det på hur du åker.

Frekvens är staktag per minut.

En av anledningarna till att jag använder Racefox är att jag vill se hur attack och båltryck ändras över tid, som en estimering av effekt. Visst går det att ta mellantider per varv, men eftersom skidorna går successivt långsammare, spåret förändrar karaktär och man ligger på olika sätt i klungor så blir det svårt att avgöra med hur mycket effekt man åker. Där tycker jag Racefox är bra. Av samma anledning tycker jag inte man vinner lika mycket att köra Racefox när man drar SkiErg, även om det också kan vara intressant.

I den här grafen kan man skönja att jag trots långsammare varv faktiskt håller hyfsat med attacken och båltrycket fram till sista backen på sista varvet (dock lite ojämnare värden sista varvet), där jag tar helt slut muskulärt. Där går också pulsen ner. Sedan får jag upp värdena i spurten mot mig själv.

Racefox. Sträcka, tid, snittfart, karta.

Racefox. Puls.

Racefox. Attack, båltryck, stabilitet, frekvens.